”Vi trodde aldrig att vi skulle bygga ett nytt hus”

Strax före jul 2016 flyttade vi från min verkstad till en kontorslokal, för att slippa möglet. Där bodde vi trångt med våra husdjur i två och ett halvt år medan huset ritades och byggdes tills vi äntligen kunde flytta in i ett nytt hem våren 2019. 

Vi gillar stilen hos gamla hus och båda har utbildning relaterad till traditionellt byggande, så genom att planera kunde vi få in en ny själ i det gamla huset. 

Ett lämpligt företag för att hugga stockar hittades i Estland. Deras stockar var noggrant utvalda och bearbetade för hand. Det var lätt att göra affärer med dem och vi kom överens om hur vi skulle göra huset så bra som möjligt och strukturerna andningsbara. En lamellbotten, massiva stockar, träfiberisolering och andra material som andas skulle göra ett hem där det är lätt även för oss att andas och där strukturerna förblir i gott skick. 

Husets nedersta våning byggdes av stockar. Tornet ökade husets höjd mycket, så de övre våningarna gjordes med en ramkonstruktion så att stockarna inte kunde pressas samman och sjunka. 

Vi gjorde inredningsarbetet själva, ibland under långa, utdragna dagar, och undrade om detta någonsin skulle bli klart – fast för el-, VVS- och kakelarbeten anlitade vi externa fackmän. Tröttheten ökade också risken för olyckor och en gång stukade jag fotleden när jag byggde golven på övervåningen och en annan gång fick en man nervskador för resten av livet efter att ha sågat sig i handen med en cirkelsåg när han sågade bärläkt.

Som tur var fick vi också hjälp från vänner och familj. Vi jagade återvunnet material, till exempel gamla skiljedörrar, i vilka man ser livets och årtiondenas lager. Jag älskar olika stämningar, och stilar inom inredning, estetik, färger och gamla saker inspirerar mig, oavsett om det är William Morris-tapeter och rustika räcken byggda av mannen som skapar en engelsk stämning i vardagsrummet, eller den färgglada asiatiska atmosfären i sovrummet och tornet med souvenirer och jordnära lerfärg på väggarna. I hallen på övervåningen monterade jag ihop mormors gamla möbler och av en gammal tv byggde jag en säng till katten. 

Vi båda kunde förverkliga våra egna fantasifulla idéer för det nya hemmet. Det hade säkert varit lättare om allt hade köpts färdigt, men självförverkligande är viktigt för oss. 

Min mans favoriter var räckena han gjorde på övervåningen, där han kunde kombinera metall- och träslöjd, samt bastun med lösa bänkar och ett specialdesignat fönster på badrumssidan. 

Själv är jag stolt över den nedre toaletten som jag byggt helt själv och över ytbehandlingsarbetet där jag fick prova på alla mina kunskaper som målare och restauratör. Jag installerade också de enda tapeterna i huset på de svåraste platserna. Där fick jag bygga höga ställningar. 

Interiören byggdes och formas fortfarande främst av arvegodsmöbler och loppisfynd. De nya möblerna känns på något sätt livlösa, medan berättelserna om föremålen och de slitna ytorna ger värme och hemkänsla.

I vårt förra hem var färgsättningen mycket ljusare och flashigare, vilket inte passade retrotidens hus. När det kom förde det med sig en mer lågmäld och jordnära tonvärld. Grönt och rött har oavsiktligt funnit sig som huvudfärger. På grund av stockarnas rörelser fortsätter byggnadsarbetena med en del reparationsarbeten på listerna, och altanen är fortfarande ofärdig. 

Som tur är ligger brådskan med byggtiden bakom oss. Nu kan vi fortsätta jobba när vi känner för det. Härnäst skulle jag vilja satsa på att bygga en trädgård! Min mormors grön-tumme-gener vandrade vidare till mig också. Timmerhuset andas och erbjuder ett bra hem för de gröna växter som ärvts från just mormor. 

Jag tycker att hemmets bekvämlighet är riktigt viktigt och jag hoppas att vårt hem inspirerar människor att bygga ännu mer personliga hem efter egen smak. Det viktigaste i vårt hem är en lugn atmosfär och ett mjukt ljus som skiftar efter årstiderna. Det blev mycket jobb i huset men det resulterade i ett vackert hem som ser ut som vårt.