Vi ser oss omkring, måste ta några andetag för att ta in och uppleva detta hus – byggt i halm och trä, av hennes båda söner Daniel och Fredrik. Resultatet är helt enkelt underbart. Här vill du stanna, här vill du leva.

Det är arkitekten och ingenjören Daniel Fagerberg som ritat och konstruerat huset, hans bror Fredrik Fagerberg har varit byggentreprenör.

Maj visste att det var till Färingsö hon ville. När hon hittade tomten där huset står idag, ifrågasatte sönerna om detta verkligen var rätt. En bra bit från bekvämligheter, sista biten en smal grusväg, en sluttande tomt som innebär ett hus med trappor, är det verkligen det bästa för mamma Maj, 76 år fyllda?

– Särskilt Daniel var lite motvillig först, men så småningom blev han lika pigg på tomten som jag. Man kan säga att jag tog tjurarna vid hornen, fick mina barn att lyssna på mig, säger hon glatt.

Maj Fagerberg är nöjd med precis allt i det hus hon kunde flytta in i, i juni förra året. Innerväggar av trä, stomme av isolerande halmelement, valvtak, linoljefärg på väggarna – Maj känner att helheten av allt detta får henne att må bra.

– Huset är format för att inte göra ett stort ingrepp i naturen, ingen plast, det har rymd, variation, en lekfullhet. Jag känner närvaron av mina söner här hela tiden. Ser Daniels mjukhet, sirlighet i linjerna, han har så mycket fantasi. Det hade han i sig redan som barn, och jag blir så glad att han fått in det i mitt hus. Det här huset är oförutsägbart.

Huset är rymligt, 200 kvadrat inklusive ateljé, lager och packrum för alla kort med motiv ur hennes böcker/floror hon har illustrerat. 

Kanske mest nöjd är Maj med sin inglasade vinterträdgård. Där har hon ett stort citronträd, fikon, en högväxt rosmarin, ett runt bord med småkrukor i säsong och till och med en gulblommande akacia.

Snart knackar sonen Daniel på dörren och kommer in med hunden Atlas. Han ser sig omkring och säger skämtsamt:

– Här ser det ut som skit, inget linjerar…

Vi skrattar. 

Slår oss ner i köket och tar för oss av fikat.

Men när Daniel börjar berätta om processen att rita huset åt sin mamma kommer det fram att det finns ett visst allvar bakom att han inte är nöjd med kompromisserna mamma krävde.

– Jag la ner 2 000 timmar under två års tid på att rita huset. Sedan ville mamma ändra på saker. Jag skulle inte säga att det blev en kompromiss – jag blev helt överkörd.

Här bryter Maj in.

– Kära Daniel, det var ju av praktiska skäl. Jag behövde ett högt skafferi för att få plats med hushållsassistenten bland annat…

– Nej, mamma, det stämmer inte.

Daniel reser sig och visar att det finns rymliga förvaringsutrymmen på andra ställen. 

Trappan upp mot övervåningen skulle ha legat fri, men är nu inbyggd, på Majs begäran, och inrymmer just skafferi.

Vardagsrummet, som är husets hjärta, skulle enligt Daniels ritning haft ett danskt tegelgolv och ett mörkare tak, inspirerat av Lousianamuséet. Vinterträdgården skulle ha legat mot norr.

– Det skulle ha blivit för elegant, urtjusigt, men det skulle inte kännas som jag. Och jag behövde ju tänka på mina växter, förklarar Maj.

Daniel tar ett djupt andetag och skakar på huvudet. 

– Jo. Det skulle ha känts som du, när du får in dina möbler och saker, jag lovar. Ett hus blir aldrig 100 procent som arkitektens vision, för du måste alltid kompromissa här och där, till exempel för eldragningar och sådant, men jag skulle säga att det här huset bara når 60 procent av min vision.

Han upplever att det är ett problem att människor som bygger hus, generellt inte litar tillräckligt på arkitekten. 

– Jag har sju års utbildning och många års erfarenhet. Jämför med en läkare, säger du till läkaren hur han eller hon ska operera eller gipsa? Nej, du litar på kompetensen, överlämnar åt den som har kunnandet. 

Men att mamma är nöjd med huset gör naturligtvis även sonen Daniel glad. Han tillstår att trots kompromisserna är det ett hus han själv skulle kunna trivas i. Mest älskar han innertaken som ger en underbar akustik, och hur de linjerar mot varandra – och ut mot utsikten. Men tillägger att om han själv skulle bo här, så skulle han ändra ett och annat så att det blir mer likt originalritningen.

Det mest speciella med huset är valvtaken och hur dom skär in i varandra som en katedral när de olika huskropparna möter varandra omlott.

– Det var tomten som bad om det här huset. Det gick inte att rita något annat än ett avlångt hus som rör sig neråt, med några trappsteg mellan rummen och följer tomtens sluttning. I och med att man vill ha utsikt mot syd-väst behövde jag saxa huset.

Han jämför huset med ett dockhus där du har ett skepp i mitten, som ger något av en sakral känsla i och med de spetsvalven som uppkommer när två valv möter varandra på mitten.

Trapporna är billigt byggda, förklarar Daniel, enkla att byta ut mot steg som rör sig så att en rullstolsburen kan bo i huset.

– Daniel har till och med ritat in hur en rullstol kan köra här, han är helt fantastisk, bryter Maj in.

Daniel lägger huvudet på sned och förklarar.

– Jo, det gör man alltid. Det är ett lagkrav att kunna visa upp det för kommunen, för att få bygglovet.

Utgångspunkten när Daniel Fagerberg ritar, detta liksom andra hus, är att huset ska bli så vackert det någonsin kan bli till ett så bra pris som möjligt. Han menar att god arkitektur behöver tillgängliggöras för alla.

– Det är superviktigt att inte rita dyrare än nödvändigt. Men vackrare än vad som behövs, det är arkitektens uppgift.

Om arkitekten ska kunna vara stolt över sin byggnad menar han att konstruktionen måste bevisas i alla delar, att den är motiverad och försvarbar. Därför har huset en grund av bland annat krossat glas och stommen består av halm, som ju är en restprodukt, packade som element.

– Vi ska nolla våra koldioxidutsläpp och då kan vi inte slösa med material. Så enkelt är det.

Vissa säger att det blir dyrare att konsekvent välja miljö- och klimatsmarta material men Daniel Fagerberg avvisar det bestämt som en myt. 

– Det handlar om att du måste ha en digitaliserad och industrialiserad process. När du ritat och beställt får du en digital tvilling. Saker kommer i exakta mått, vilket gör att varje liten del är förberedd, varje skruv, varje täckplåt, till och med hängrännornas konsoler. När allt kommer i rätt tid och har exakta mått, då är det som att bygga ett lego. Det går fortare än man tror och är billigare än man tror.

Tre faktorer är avgörande för att bygga klimatsmart, menar Daniel Fagerberg.

• 
Ett: Använd återvunna material, restprodukter eller material med så låg förädlingsgrad som möjligt. 
– Därför undviker jag till exempel betong i så hög grad som möjligt. När kalkstenen bränns för att bli cement är energiåtgången enorm.
• Två: Den industrialiserade processen av prefabricerade element.
• Tre: Digitalisera bygget så att allt kan styras och kontrolleras.

– När dessa tre matchar varandra så kan vi bygga vackert, klimatsmart – och sjukt billigt. Då är det inget som står i vägen. Huset är nu värderat till det dubbla, jämfört med kostnaden för inköp av tomten och bygget.

Men då är inte kostnaden för arkitektens arbete inräknat, den har Daniel bjudit sin mamma på.