För elva år sedan bodde Tove Sjöberg i Stockholm och längtade efter en mer hållbar livsstil med mindre konsumtion och mer gemenskap. Sex år senare tog hon klivet från sin lägenhet i stan till ett nybyggt ekoparhus med mjuka stigar, kvittrande fåglar och vilda djur runt hörnet. Och en härlig gemenskap på köpet!
Det var när Tove Sjöberg började se kontrasterna mellan storstan och landet som något hände. Något som förändrade hennes liv för alltid.
– Jag längtade ut till naturen, till att få börja odla och att hitta en plats att snickra. Sista tiden i Stockholm kände jag mig instängd i lägenheten. Jag var inte i kontakt med mina behov som människa. Jag var så långt ifrån det, säger Tove.
Hon började efterforska, gick kurser i energisystem, vindkraft och ekobyar, och började leta sammanhang. Så hittade hon det. Sin plats. Änggärdets Gårdsgemenskap i Skebokvarn 8 kilometer från Flen. Här fanns allt hon sökte.
– Att odla sin egen mat, ved från skogen och en social gemenskap. Alla tre primära behov finns ju här, säger hon.
Varje morgon startar hon dagen med en uppfriskande skogspromenad tillsammans en annan medlem som har flyttat in i ett Tiny house bredvid.
– Vi går ut tillsammans i naturen med öppna sinnen och vi upptäcker något nytt fastän vi går samma runda varje morgon. Är jag deppad eller stressad så släpper det, berättar Tove.
Toves hus var inte byggt när hon bestämde sig för att gå med i gemenskapen Änggärdet. Hon och Tomas, som kom att bli hennes granne, ansökte om bygglov tillsammans för ett parhus och fick det beviljat, något som Tove är tacksam för idag.
– Jag ville inte bo helt ensam i skogen så Änggärdet blev en perfekt lösning.
Att det sedan blev ett parhus gjorde saken snäppet bättre – för både henne och grannen Tomas.
–Tomas och jag byggde mycket tillsammans den första tiden. Det är väldigt bra att hjälpas åt och ha någon att diskutera olika lösningar med, säger hon och berättar om alla hon kunde rådfråga, bland annat Ronny Östling från Trähantverkarna som var till mycket god hjälp.
Med Ronnys, vänners och medlemmarnas hjälp restes husets stomme och tak, och då gick det fort. ”Nu är det nästan klart“ tänkte Tove i det ögonblicket, men insåg snabbt att så var inte fallet. Det här var bara början på en lång resa.
– Jag lärde mig då att ett hus har så många lager och tar tid att bygga, säger hon och börjar räkna upp allt som hon har gjort själv.
– Jag har monterat fönster och dörrar, lagt tak och taklister, lagt golvvärmen, satt upp ångbroms, satt ihop ett kök som jag köpte begagnat för bara 5 000 kr, jag har byggt trappan och alla väggar, målat och tapetserat väggarna och lagt golv.
– Oj vad mycket jag har gjort, säger hon nästan överraskat och poängterar att utan hjälp från familj och vänner så hade hon inte klarat det.
Vissa delar som krävdes certifikat såsom elektricitet, VVS och våtrum har däremot hantverkare anlitats. Det var inget som hon gjorde på heltid utan hon pendlade mellan sitt hem i Stockholm och Flen. Mitt i allt blev hennes arbete i tunnelbana semestern som hon fick. Det var många beslut. Hela tiden.
– Jag orkade till slut inte ta ett enda beslut. Att bygga hus är att ta många tusen beslut, om och om igen, säger Tove som ville göra miljövänliga val men insåg att det inte var så lätt som hon trodde.
– Bara en sån sak som att välja färg till väggarna. Det finns en uppsjö av val, ja det är en snårig djungel, säger hon.
Allt blev inte precis som hon hade tänkt sig. Vissa saker på önskelistan fick hon ge upp, som tadelakt i badrummet, självcirkulerande vedpanna och att vara off-grid. Men i det stora hela blev det som hon ville och hon trivs väldigt bra i huset och är nöjd med hur det blev, allra mest solfångaren som från april till oktober ger mycket värme och varmvatten, och hon slipper elda.
Träd efter träd omfamnar huset.
– Det känns mjukt, fint och tryggt, säger Tove.
Från hennes favoritplats i köket har vi utsikt över naturens härligheter. Träd som håller oss sällskap, fåglar som kvittrar, ekorrar som skuttar runt och ibland skymt av ett och annat rådjur. Inte alltid så välkomna bland odlingarna dock.
Ekonomiskt har det varit lite tufft, men lyckan över att bo nära naturen gör mödan värd menar Tove.
– Jag blir så glad när jag ser ett skott tidigt på våren, eller när en grodd tittar fram i odlingen och att jag kan se fåglar och vilda djur. Tänk att jag kan äta spenat redan i april. Det är verkligen lyx och kvalitet! Inspiration till huset fick Tove och Tomas bland annat från Eremitens koja, en stockstuga som liknar de hus som förr i tiden byggdes på fiskelägena i ytterskärgården.
Fyra eremitkojor har fogats samman och blev ett parhus. Precis som Änggärdet fogats samman till en stor gemenskap så fogades Toves och Tomas hus ihop av flera små moduler med loft på övervåningen.
För att inte slå huvudet i taket på loftet (det som blev sovrum) så höjde hon takhöjden till normal ståhöjd. Tittar man på huset utifrån så är en modul högre än den andra, vilket ger huset en ståtlig karaktär, nästan som om en älg – skogens konung – tittar fram bland träden.
– Mina drivkrafter var inte bara miljön, säger Tove. Jag var ganska egoistisk och ville komma ut i naturen.
Tove funderar lite.
– Kanske hade det varit bättre om jag inte hade byggt ett helt nytt hus? Och kanske hade det varit bättre om jag hade bott kvar i Stockholm? Vi människor brer ut oss mer och mer. Vi tar alltmer plats på jorden vad vi än gör. Men vi måste börja ge tillbaka mer än vad vi tar från vår jord. Vi måste ändra hur vi förhåller oss till varandra och till naturen med ett nytt sätt att tänka, säger Tove eftertänksamt.
Hur kan vi få det frågar jag.
– Tillsammans. Och själva. Både och, svarar hon snabbt.
Här på Änggärdet har Tove funnit sitt ”tillsammans”. Idag tar hon helande varma skogspromenader klockan tio varje morgon på naturens mjuka stigar med grannar. De odlar tillsammans, bygger tillsammans, och vårdar miljön tillsammans. Sjutton medlemmar, och där Tove är en av dem.
Och kanske är det så. Kanske behövde Tove bygga ett hus som lämnar lite avtryck för att skapa en bättre framtid för sig själv – och i framtiden för ännu fler som söker sig hit. Kanske behöver vi alla en gårdsgemenskap som vaggar oss in i harmoni med naturen.
Kanske är det så enkelt?
FAKTA TOVE SJÖBERGS PARHUS
Tove Sjöberg fick bygglov för sitt parhus 2011 och ett slutbevis 2016 då hon också flyttade in helt. Huset är på 72 kvadratmeter boyta och 11 kvadratmeter farstu med flera funktioner såsom värmesluss, växthus, minisnickeri och odlingsplats. Den ger också passiv värme till huset.
I flera rum har Tove valt så ekologiskt det gått, även om möjligheterna har förändrats sedan hon började bygga.
Värmesystem
Huset och tappvattnet värms upp av en fristående vattenmantlad kamin med modern design av märket Caron Aqua. Kaminens effekt är på 10,5 kW varav 7 kW till vattenvärme och 3,5 kW till rummet.
Huset har också tre plana solfångare från Svesol. Ett jordrör av polypropylen går till växthuset och skafferiet och leder sedan uppvärmda luften vidare in i huset som ventilationsluft. Värmeberedaren drivs med solslinga och elpatron (Tida 500 BR25-SolR12) i form av en ackumulatortank på 500 liter. Huset värms också upp av vattenburen golvvärme i hela nedervåningen som Tove har lagt själv. Hon får också in passiv värme från ingången till huset - en kombinerad entré, växthus och snickeri.
Isolering
Cellulosa lösull från Hållbara Hus har använts i golv, väggar och tak.
Konstruktion
Konstruktionsritningen har gjorts av timmerman Ronny Östling på Trähantverkarna i Svealand. Konstruktionen är lösvirkeshus med reglad stomme och plintgrund samt murad källare. Lösvirkeshus innebär att huset inte har byggts med färdiga inner- och ytterväggar.
Fasad och tak
Fasaden har panel målade med järnnvitriol och på framsidan har Tove lagt på lera. Järnvitriol ger huset en grånad träyta. Färgen uppstår av väder och vind. Huset har ett plåttak men kanalplast över växthuset vid entrén.
Fönster
På nedervåningen finns tvåglas-fönster med aluminiumram som Tove har köpt begagnat från Velux. På övervåningen har hon satt in begagnade treglasfönster. Altandörren är begagnad från Velux. Ytterdörren är dock nyköpt.
Väggar
Innerväggar i plywood och OSB-skivor med gips som brandvägg. I hallen har hon lagt begagnad parkett uppåt väggarna. Samma parkett går ända upp i fönsternischerna. Tapeten är gamla boksidor som hon har limmat upp med hemmagjort klister (och det har hållit sig än idag). Klistret har hon blandat ihop av socker, vatten och potatismjöl. Här kan man stanna en stund och läsa ett par finurliga rader.
Golv och kök
I köket har Tove lagt en begagnad linoleummatta. Kök med alla vitvaror och skåp har hon köpt begagnat utom köksfläkt och bänkskiva som hon har tillverkat själv av golvplankor. I alla övriga rum finns massivt trägolv 14 mm, behandlade med oljevax.
Badrum
Golvet är Tarkett aquarelle. Hon valde plastmatta på vägarna av försäkringsskäl och för att huset har en träkonstruktionen som rör på sig, detta för att undvika sprickor. Badkar, badrumsskåp och handfat är återbruk.
Toalett och gråvatten
Huset har en egenborrad brunn som delas med grannen. Toalett är en Bioflush från Mulltoa. Den är vattenspolande komposterbar och med en kiss-toalett med ejektortank som blandar urin 1/10 med vatten. BioBox XL Plus renar gråvattnet, alltså bad-, disk- och tvättvatten med hjälp av filter och biologisk mikrobverksamhet. Tove tar hand om toalettavfallet själv och komposterar det i en latrinkompost..