Oasen på Åsen - så här skapade paret en gård med ett kretslopp
Kloka hem
Var vi än vänder blicken möts vi av blomstrande grönska i prydliga rader. MaryAnn Fargo och Martin Johansson har över hundra fruktträd, sparrisbäddar och praktfulla köksträdgårdar. Och en varm sommardag kan man gå runt här och mötas av kacklande hönor, kluckande kalkoner, stillsamma myskankor, bräkande gutefår och surrande bin. Harmoni kombinerat med ett genomtänkt kretslopp. Vi åkte dit för att ta reda på hur de har lyckats så bra med sin odling på gården.
På en liten gård som hade legat i dvala länge bor idag MaryAnn Fargo och Martin Johansson. Tvåbiologer med miljön nära hjärtat väckte gården utanför Björkvik till liv igen. Gården har anlagts i permakulturanda och har över hundra fruktträd, vinrankor, sparrisbäddar, praktfulla köksträdgårdar, småskalig grönsaksodling och snittblomsodling.
Här på gården bor också höns, kalkoner, myskankor, gutefår och bin. Allt är strukturerat. På gården finns ett unikt kretslopp där allt har mer än en funktion och där allt har genomförts med tanke och omtanke för att så lite som möjligt ska gå till spillo. Tankarna går till ordspråket ”från ax till limpa” men med tillägget ”och åter till ax”. Det för också tankarna till permakultur, men de själva ser sig inte som ”permakultur-gård”.
– Vi har inte permakultur-utbildning och ingen certifierad permakultur-designer har varit här och berättat för oss hur vi ska placera olika saker på vår fastighet. Men vi utgår från det – permakultur är att tänka smart och arbeta med naturen och inte emot den. Att sträva mot ett hållbart samhälle.
För att bara ha bott här i fyra år så har paret hunnit väldigt mycket. Imponerande! Men de hade inte en tanke på att flytta ut på landet från början. Våren 2017 köpte de en liten kolonilott. Och där, i det lilla växte det stora. Tankar på en sommarstuga började ta form. I framtiden tänkte de. Men framtiden kom fort.
– Vi slösurfade och hittade gården på Hemnet och kände att vi bara måste flytta hit. Vi sålde radhuset som låg nära motorvägen i Nyköping och bytte avgaserna mot ren luft. Här ser vi inga grannar och det enda motorljudet vi hör är från grannens traktor, säger MaryAnn.
De visar oss runt på gården, 4,5 hektar mark. En liten gård med stora ambitioner, som de själva säger. Och de har hunnit mycket på väldigt kort tid – från gräsmatta till ett grönskande paradis.
Det första som de gjorde när de flyttade in på gården var att anlägga fruktträdgården på den gamla vallen och en köksträdgård på den norra sidan av huset. Till skillnad från traditionell fruktodling har MaryAnn och Martin planterat starkväxande grundstammar i sin odling. På så sätt behöver de inte vattna och gödsla intensivt. De har också satsat på en mångfald av fruktsorter för att skapa en mer resistent odling.
– Stora kronträd ger oss mindre arbete. Men vi får mycket högre andel ”industrifrukt”, alltså icke-perfekta äpplen, men det gör inget eftersom vi siktar på att förädla stora delar av vår fruktskörd, förklarar paret.
Mycket mera bärbuskar ska snart få växa i deras stora fruktträdgården på 0,5 hektar.
– Vi planterar och planerar att plantera mera bärbuskar för att öka mängden skörd från ytan men också för att ge mat och skydd till våra kalkoner och myskankor som betar fritt i fruktträdgården. Det blir ett fint kretslopp. De hjälper oss genom att äta upp fallfrukt och skadeinsekter samtidigt som de gödslar marken, säger MaryAnn.
MaryAnn berättar att jorden på gården är sandig eftersom den ligger på en ås. Det gör att det är sandstrand under det tunna lagret matjord i norra köksträdgården.
– Vi har därför valt att fokusera på ätbara perenner, såsom lavendel, medelhavskryddor och sparris. De gillar väldränerade och sandiga jordar. Vi har också bra mikroklimat så vi har planterat flera persikoträd, berättar de medan vi går runt i den norra köksträdgården som är omgiven avbarrskog idag.
– Tyvärr kommer skogen norr om trädgården att avverkas snart, vilket kommer att medföra att nordanvindens kalla vindar kan svepa in och det varma mikroklimatet kan försvinna. Vi har därför beställt vindnät för att försöka behålla det gynnsamma mikroklimatet.
För att hjälpa till att förbättra den sandiga jorden täckodlar paret flitigt, främst med kasserat ensilage från grannbonden. De har också lagt träflis i gångarna. Nu är hela trädgården som en enda stor odlingsbädd istället för små isolerade bäddar på en gräsmatta.
– När vi pratar om täckodling i Sverige fokuserar många på att täcka bar mark med gräsklipp och ensilage. Vad det egentligen handlar om är att mata jorden med organiskt material och då kan du använda det som du har tillgång till. Vi använder främst ensilage för att det är lätt för oss att få tag på men du kan också använda dig av kompost, ull, täckbark eller träflis. Täckodling minskar mängden ogräs, skapar en näringsrik jord med hög mullhalt vilket hjälper till att hålla jorden fuktig och då behöver man inte vattna lika ofta, förklarar paret.
MaryAnn och Martin är inspirerande att lyssna på.
– Vi experimenterar gärna i vår trädgård, säger MaryAnn.
– Experimenterar du så kan du aldrig misslyckas. Du kan bara lära dig något nytt, poängterar Martin.
– Du behöver inte vänta ett år för att känna in din trädgård. Det är bara att börja odla. Du lär dig längs med vägen och blir det fel, ja då får du göra om, men med ny kunskap i bakfickan. Man behöver inte fastna i att göra som alla andra gör. Varje trädgård och odlare har sina egna förutsättningar som är viktiga att ta hänsyn till, säger de.
Vi går in i huset som paret har helrenoverat och även byggt ut. Grönskan som vi ser på gården har MaryAnn och Martin tagit med sig in i huset. Badrummet närmast entrén är ombonat och tapetserat i blommiga tapeter. Köket på nedervåningen har paret platsbyggt tillsammans med en nära vän som är finsnickare. Från det rymliga köket har vi utsikt över alla trädgårdar. Stora fönster och glasdörrar vetter ut mot södra köksträdgården som är vackert anlagd i prydliga rader. Allt ser så städat ut, både det gröna köket och den lika grönskande trädgården. Med fönster i nästan alla väderstreck skiner solen in i köket hela dagen, från morgon till kväll.
Köket har målats i en härlig grön nyans som binder ihop det med trädgården. Det gröna kaklet i köket var en vild chansning men matchar tapeten perfekt. Att välja färger är inte enkelt men roligt konstaterar båda.
– Det var svårt att hitta ”rätt” grön färg. Beroende på ljuset kan färger upplevas väldigt olika så vi tog hem fem gröna toner som vi provmålade på en bit kartong. Sedan observerade vi det under dagen och valde till slut den här färgen som vi är mycket nöjda med, säger de.
Vi går upp till övervåningen som var det första som paret renoverade. Här finns nu ett arbetsrum, ett sovrum och även en liten toalett.
Paret har intensiva dagar på gården. Utöver sitt vanliga arbete som konsulter tar de hand om djuren, stora odlingarna och håller dessutom odlingskurser.
– Vi tjänar inte pengar på gården ännu. Vi har andra jobb och arbetar heltid. Martin driver eget aktiebolag där han och jag är anställda, säger MaryAnn.
Och allt har de gjort och gör på sin fritid. Försäljningen blev ett sätt att bekosta all upprustning av gården.
– Vi vill gärna att gården kan dra in tillräckligt med pengar för att bekosta sig själv. Ladugården är i stort behov av kärlek och det vore skönt att inte behöva ta pengar ur egen ficka, säger MaryAnn.
Försäljningen blev också ett sätt att låta andra få uppleva samma goda mat som de äter. Så under säsong säljer de bland annat ägg, honung, grönsaker, snittblommor och inläggningar på Reko-ringen i Nyköping, Norrköping, Björkvik och Katrineholm.
Vilka planer har ni för framtiden?
– Vi vill inreda konferens- och festlokal i ladugården så att vi kan ha våra kurser där istället för att hyra en annan lokal. När trädgården är mera uppväxt kanske det är någon som vill hyra för sitt bröllop? Inom en snar framtid blir det ett litet gårdsslakteri så att vi kan sälja kött från höns, kalkoner, myskankorna och kaninerna, berättar Martin.
Framtiden är minst sagt lika spännande! På gården står inget stilla.
– Vi vill skapa ett hållbart kretslopp och få gården att bli så självförsörjande som möjligt, utan att gå till överdrift. När ladugården renoveras ska vi sätta upp solceller så att gården till stor del blir självförsörjande på el. Kanske även en liten vindsnurra som komplement. Vi vill fixa till gården så att den kan stå här och tuffa på i minst 100 år till. Att det ska vara en oas utan dess like när vi lämnar jordlivet, säger paret.