En ovanligt smal klippa så högt upp man kan komma, ett naturskyddat område med restriktioner och en otillgänglig svår väg för arbetslaget. Kanske var det just utmaningen som fick Egnahemsfabriken att ta sig an uppdraget när Christina kontaktade dem för att uppföra sitt komplementhus på Tjörn.
Det var när Christina stod med en tomt, eller rättare sagt en klippa, som hon efter tips kontaktade kollektivet Egnahemsfabriken på Tjörn för att bygga sitt natursköna komplementhem. Först tänkt att bli attefallshus, men eftersom huset vetter mot naturskyddat område fick hon ansöka om bygglov hos Tjörns kommun. En arkitektvän fick Christina att tänka om.
”Varför ska du då ha ett attefallshus på 30 kvadratmeter när du ändå måste söka bygglov och då få det större?”, frågade vännen.
Så hon ansökte om att bygga ett komplementhus på 50 kvadratmeter istället, och fick godkänt, något hon inte ångrar idag. Det är stort och ger en känsla av naturens egen spa här uppe på den höga höjden.
– Här finns en själslig ro för avkoppling och återhämtning. Det är en naturupplevelse som känns även interiört, berättar Christina och minns en amerikansk vän som kallade Bergsstugan för ”Treetops restoring and relaxation resort”.
– Och det stämmer, alla som kommer hit pustar ut och landar själsligt direkt, säger hon och beskriver sitt hus som ett fågelbo högt över trädtopparna. Avskilt och med rymd.
Hur lyckades Egnahemsfabriken bygga så svindlande högt upp som åtta meter, och varför valdes just den platsen?
– Det var ett svårt läge, det måste medges, säger Christina som i sitt stilla sinne också tänkte ”hur ska det gå, kan man verkligen bygga på den här platsen?
– Det går visst sa Christinas yngsta son bestämt.
– Där ska huset byggas, punkt slut.
Och så blev det som sonen ville. På klippan i naturhärliga Tjörn, där man knappt kunde stå eller gå, togs de första byggtagen till ett nytt komplementhus. Ett inte helt okomplicerat byggprojekt på en inte helt enkel plats. Men Christina upplever det som att platschefen Christian Rubell och projektledaren Tinna Harling var tillmötesgående och lyhörda för hennes avancerade önskemål.
De hade alla ett gemensamt miljömässigt tänk genom hela byggprojektet. Christina betonar också vikten av att vara lyhörd och inkluderande även med andra utanför byggprojektet. Och att ta reda på fakta själv, vara nyfiken och ställa frågor.
– Jag lyssnade på snickarna, jag lyssnade på platschefen Christian men jag lyssnade också på kunniga rådgivare i min närhet – både vänner utan byggerfarenhet, arkitektvänner och fackfolk.
I princip skulle jag kunna göra en långt lista med upp till 10–15 personer där alla har varit en del av husets ryggrad. Det visade sig vara ett lyckodrag när en bekant tittade på ritningarna och sa ”men jösses, varför lutar taket åt fel håll? Taket bör slutta i samma linje som berget”. Och den ”lilla” detaljen fick en avgörande skillnad för husets helhet.
– Det är oerhört viktigt att vara inkluderande och inte bara köra ”my way” med teamet, betonar Christina mer än en gång. Innan huset kunde uppföras behövde en stabil plattform byggas, alltså en plats för huset att stå på. Konstruktion av stålbalkar valdes helt bort till förmån för massiva träbalkar. Inga sprängningar fick heller göras. Terrängen var ännu en försvårande omständighet.
– Det var lite logistiskt utmanande att bygga just här. Men det löste vi bra tack vare gott samarbete med materialleverantörerna och finurliga och starka snickare, berättar Tinna.
Stora fönsterpartier och stora byggdelar lyftes med kran. Resten för hand via branta trappor. Trä användes sedan genomgående för både isolering och panel. Och Egnahemsfabriken rodde till slut projektet i land.
Huset blev naturens egen krona och smälter in i den befintliga miljön. Och även en viktig referens för Egnahemsfabriken på vad de faktiskt kan åstadkomma tillsammans med sina medlemmar.
– Allt gick bra till slut och när huset väl var på plats blev placeringen väldigt bra, med det vackra västerljuset som kommer från bergssidan genom de stora fönsterpartierna. Det ger en baksida som är helt privat med bara naturen utanför, säger en mycket nöjd Tinna.
Christina är också mycket nöjd med sitt hus och mest nöjd är hon med att huset inte har delats in i små rum. Det här är ett enda rum med fem fantastiska meter högt i tak, utan begränsningar där hon äter, sover och umgås, som i ruffen på en båt. Bäddsofforna går snabbt att göra om till sovplats för fyra personer. När Christina vaknar framåt morgontimmarna av solens ljus kan hon snabbt omvandla rummet till en plats att slappna av på, och bara njuta av naturens skönhet.
Lite som en segelbåt på naturens sköna gröna vågor! Älskad av naturen omkring den, och ännu mer älskad av alla som besöker den.