Köket, med tillhörande matplats med ett enormt självbyggt bord i trä där tre familjer får plats, är husets hjärta. Trots att byggnaden inte är särskilt stor, 150 kvadratmeter, finns här en rymd tack vare den dubbla takhöjden, men inte minst också för att taket är snedställt. Här finns vinklar, precis som på många andra ställen i huset. Står du i köket och tittar upp mot övervåningen uppstår flera trianglar i synfältet. 

– Jag gillar verkligen att stå här, få en glimt av rabarber-tapeten som gör mig lycklig, ljuset från takfönstret och se de linjer som uppstår, säger Anna Sommar, Carl-Fredriks sambo. 

Familjen bodde i Arvika, men efter ett julbesök hos släktingarna i Mora märkte de att alla fyra i familjen (barnen är 9 och 13 år idag) var tårögda. De älskar snö och vintersport och mår alltid så bra när de är i Dalarna. Beslutet att flytta tog inte lång tid att fatta. Med sig hade de erfarenheten av ett tillbygge av huset i Arvika, då de tog hjälp av en arkitekt som lärde dem att familjens behov behöver styra arkitekturen. I det hus de nu har byggt, har de i sin arkitektoniska hållbarhetstanke lagt till att de ritat huset för att smälta in i omgivningens arkitektur. 

– Vi har jobbat med fasaden, men också formgivningen där inspiration hämtats från de kringliggande gårdarna, ladorna och timmerstugorna. Tanken var att det skulle se ut som att det har legat här hela tiden. Ett annat perspektiv är de omätbara värdena. Ljus och akustik har varit viktiga för oss i våra materialval och utformning, förklarar Carl-Fredrik. 

Carl-Fredrik hade i sin ungdom en dröm om att bli arkitekt, sökte arkitektutbildning – men utbildade sig istället i linje med sin andra dröm, musik, och har först på senare år skolat om sig till träbyggnadskonstruktör. Huset i Mora är det första han ritat – och han lät det ta tid. 

När familjen hade uttalat alla sina drömmar för ett boende insåg Carl-Fredrik att huset landade på 250 kvadratmeter. Men han hade målet att 130 kvadrat var max och jobbade därifrån för att skala ner, hitta lösningarna där visionerna ryms på mindre yta. Det blev en kompromiss som landade i 150 kvadrat. 

En smart lösning blev att barnens rum lånar yta av varandra. Båda har sängar 1,40 meter breda, men de upptar bara 70 centimeter av rummet, tack vare att sonen ville ha en träkoja i taket och dottern ville ha en nära sänghimmel, mörkblå med stjärnor. De lånar på så sätt yta av varandra och bådas drömmar förverkligades. 

Men framför allt var det visionen om att bygga hållbart som fick ta tid att genomföra. Carl-Fredrik började läsa på. Boken Ekologiskt byggande och boende (av Thomas Schmitz-Günther, Könemann förlag) kallar han för ”något av en bibel för mig” och efter den hittade han många fler böcker och dessutom tips från andra ekobyggintresserade, på nätet. 

Ekobyggportalen blev en viktig källa för att initialt skaffa sig en överblick rörande material. 

– Det finns en generositet mellan människor som intresserar sig för hållbart byggande, man sitter inte och håller på sina erfarenheter, man delar med sig, förklarar han. 

Flera saker sticker ut med huset. Återbruk har varit centralt, väggskivor av pressade matförpackningar, återvinning av avloppsvatten, en grund av trä, energisnålt, solpaneler och uppsamling av regnvatten (som används till tvätt, disk och att spola toaletterna), är några av dem. 

Vi sitter i köket, äter hembakad morotskaka med kaffe, och Carl-Fredrik reser sig upp när vi frågar om regnvatteninsamlingen. Han tar några steg mot den lilla soffhörnan som ryms invid matplatsen, mysig med fårskinn och kuddar i olika gröna färger, och pekar ut i trädgården. 

– Där ser du ett litet lock som sticker upp, det är vad som syns. Regnvatten från taken på gårdens samtliga byggnader leds ner till en åtta kubik stor tank under jord, och tack vare ett extra rör kan vatten till tvätt, disk och toaletter komma från regnvattnet.

Han har inte uppfunnit konstruktionen själv. Familjen är odlingsintresserade och har sedan många år alltid haft en balja i diskhon i köket för att samla upp vatten där, för att vattna sina växter. 

– Vi tänker på vad vi använder. En vision jag haft med mig är att det är idiotiskt att spola med dricksvatten. Att bygga in det här avloppssystemet var inget märkvärdigt. Vi köpte in det från 4evergreen. 

Huset är inte experimentellt på det sättet, förklarar Carl-Fredrik. 

Han har valt leverantörer som har erfarenhet av vad de gör istället för att försöka sig på hemmabygge. Och att hitta rätt lösningar och rätt leverantörer var det som fick ta längst tid. Att använda sig av trägrund var ett stort och svårt beslut att fatta. 

– Du kan lägga om ett tak om det läcker, men du kan inte göra om grunden. Men vi vet ju att bra trähus står i många hundra år. Jag lutar mig mot det. Men det här är ny teknik, först om kanske 30 år vet vi hur bra den är. 

Återbrukat material var också en viktig del för att minska klimatpåverkan men också för utseendet. Efter ett tag kom återbrukat material av bara farten. Vänner hjälpte till med tips, snickarfirman som anlitades tipsade också. 

Carl-Fredrik tror att det var tack vare att han la två år på förberedelser, och för att byggfirman de anlitade visade sig vara oerhört lyhörda för familjens vision, som huset gick fortare att bygga än förväntat. 

– Vi reste stommen vid midsommar förra året och hade räknat med inflyttning vid midsommar i år, men redan till påsk var huset klart. 

Men visst har de under resans gång gjort kompromisser.

– Jag skulle säga att allt, precis allt, är kompromisser, sammanfattar Carl-Fredrik. 

Men det har blivit kompromisser han tycker om, egentligen är det inget som han i backspegeln skulle gjort annorlunda. Endast en tagg finns inombords, att de inte fick ha lerväggar i badrummen, där sa kommunen stopp. 

– Vi visade upp fuktmätningar, visade data på lerans egenskaper, gjorde precis allt vi kunde men fick nej. Då fick vi vika ner oss. Lera har de däremot på flera av väggarna, andra är i obehandlat trä. Och just för att planeringsfasen fick ta två år, känner familjen att de undvikit panikbeslut. 

Det estetiska uttrycket i huset har varit ett samspel mellan parets olika styrkor. Carl-Fredrik har jobbat mycket med de stora ramarna som form, ljus och utformningen av till exempel kök och trappa, medan Anna har tagit störst ansvar för att fylla ramarna med färg, tapeter och helheten kring inredning och de små karamellerna som blir pricken över i:et. 

– Jag har tagit fram färgförslag, som vi i familjen har beslutat om tillsammans, förklarar hon. 

Här flikar 13-åriga dottern Mira in: 

– Nej mamma, du har bestämt färgerna. Vi har fått ha synpunkter men det har blivit så som du vill. De tittar på varandra och ler. Anna ser lite förvånad ut över dotterns sammanfattning, men nickar. 

Antagligen har det varit så. Milda färger. Guldockra i hallen, grågrönt vid matplatsen och i föräldrarnas sovrum, blekrosa i vardagsrummet, beige i dotterns rum – och på ett par ställen tapet; trapphuset och i sonen Nelsons trädkoja. 

När Kloka Hem är på besök har familjen bott några månader i huset och hunnit konstatera att det blev precis så bra som de hoppades. Lite dyrare än budget, bland annat till följd av leveransproblem som uppstått på grund av pandemi och krig, men visionen har förverkligats. 

Nästa steg blir att fullfölja hållbarhetstanken i trädgården. 

– En gräsmatta är en ekologisk öken. Vi kommer bara att ha en liten gräsplätt lagom stor för att spela badminton. Utöver det blir det odlingsytor, en del skogsmark, en äng, en damm och kanske ett växthus. Ett ekohus är inte klart om inte trädgården också är hållbar. 

Att en del av trädgården är naturlig skog, visserligen hårt gallrad, men där högresta tallar tornar upp sig utanför föräldrarnas stora glasfönster i sovrummet är något av vad de älskar mest. De har valt bort rullgardin. 

– Ni får provligga, säger Anna och pekar på sängen som är vackert bäddad med mormors virkade överkast och härliga kuddar, uppleva det vi upplever här varje kväll. Tallarna, naturen, stjärnhimlen. 

Jag tackar ja till erbjudandet. Vilar kroppen och huvudet, tittar ut, hittar stillhet. Här skulle jag gärna stanna kvar.

FAKTA CARL-FREDRIK OCH ANNAS HUS I MORA

BOYTA: 150 kvadrat. Uppdelat påtre sovrum, kök/matplats, tvättstuga, hall, groventré, allrum och orangeri som separat del för vinterförvaring av växter men som också kan användas som gästrum om temperaturen höjs. Stor balkong. 

KÖK: Platsbyggd av två återbrukade kök från 1950-talet. 

BADRUM: Kakel inköpt som restparti. Återbrukat badkar och tvättränna. 

SEPARAT BYGGNAD: Garage och förråd, där en övervåning ska inredas ”för barnhäng” och kontor. 

STOMME: Prefabricerad halmblock från EcoCocon. VÄGGSKIVOR: Av pressade matförpackningar. 

INNERVÄGGAR: Lera, träpanel och björkplywood. ISOLERING: Halm och träfiber. Träfiber av kvistnötter vilket är en restprodukt från pappersindustrin. Inga tillsatser mer än salmiak. 

YTTERTAK: Trätak (faltak) plåt, solceller och grönt tak av sedumväxter. FASAD: Obehandlat trä på bostadshuset, träpanel behandlad med kiseloxid på garage och gästhus. 

GRUND: Grunden är gjord av ett kl-träblock (kl-trä = korslimmat trä) med bärande balkar i skumglas. Isolerat med stenullsskivor. Totalt 360mm tjock. Den är levererad av Klara byggsystem.

 UPPVÄRMNING: Bergvärme, FTX och vedkamin. 

ENERGISNÅLT: Inspirerat av passivhusteknik, men är inget passivhus. 

AVLOPP: Samlar in regnvatten till disk, tvätt och toaletter. När det kommunala vattnet kopplas på är planen att bara spola ut vatten från toaletterna dit, övrigt gråvatten samlas in för bevattning av odlingar.