Möbeldesignern Peter Andersson vill skapa möbler till en värld där det faktiskt finns ett behov. Därför har möbler för offentlig miljö varit en stor del av hans yrkeskarriär, men han har också designat möbler för hemmiljö.
Hans senaste verk är stolen Corso för Lammhults, ett projekt där hållbarhet och det cirkulära tänket har gått som en röd tråd.
– Jag har velat skapa en möbel som är klassiskt tidlös, alltså som överlever trender (hoppas jag). Men som också kan överleva tidens tand, säger Peter.
Historien är viktig för Peter. När han designade stolen Corso fick han också möjlighet att gräva i Lammhults arkiv och gå tillbaka i tiden. Det resulterade i att beprövade traditionella material sattes i en samtida kontext för att ge möbeln ett så långt liv som möjligt.
– Jag lärde mig mycket av tidigare designers, det som har gjorts förr går att använda än idag. Exempelvis är utsatta slitytor på stolen av läder, precis som armbågslappar på en tweedkavaj från förr. Och framförallt är det mycket enkelt att byta ut delar om det ändå skulle behövas, säger Peter.
Peter är en en person med lugnt fokus och även om hans formspråk kan uppfattas som basic vid första anblicken, så är det också oväntat med överraskande detaljer, något som ger möblerna uttryck och funktion.
– Jag vill göra det vanliga lite mindre vanligt, säger han med eftertänksam ton. Samtidigt ska det som jag formger ha revelans och vara hållbart i både design och produktion.
Ibland formger Peter på på uppdrag av möbelproducenter, och ibland skapar han med sig själv som uppdragsgivare, utan att veta var det kommer att landa. Corso-stolen började som en utomhusstol till den egna trädgården, men blev en inomhusstol i samarbete med Lammhults istället. Och ibland ligger hans verk och gror i många år innan de blir offentliga, som galgen Dual som han gjorde på Konstfack 1997. När en designproducent, NakNak från Taiwan, 20 år senare av en händelse såg den under ett besök i studion blev det en produkt på marknaden.
– Samarbetet med industrin är det allra viktigaste för mig. Det är min motor. Det är också där en diskussion om hållbara material och tillverkningsmetoder kan få stor betydelse och det är då jag som formgivare kan vara med och påverka för en mer hållbar design. Men friare projekt jag gör vid sidan om den industriella formgivningen kan ha ett högt värde ändå. Och ibland kan de leda till samarbeten med industrin, som i fallet med Corso. Båda sätten att jobba stärker varandra, säger Peter.
Peter har två platser att arbeta på, i Stockholm och i Skåne där han följer årets cirkel i sitt arbete. På vintern kommer han på idéer, koncept och bygger skalmodeller i Stockholm. Runt påsk åker han till ateljén på Österlen för göra fullskalemodeller. Platsen, som tidigare var ett gammalt fallfärdigt garage, definierar också hans sätt att leva och jobba.
– Jag har med hjälp av min pappa förvandlat det nedgångna garaget till ett multifunktionellt litet hus. Nästan som en möbel i sig, dels är det ateljé med skrivbord (som även är en hyvelbänk), dels är det en verkstad/prototyplaboratorium. Men mest överraskande, det är också ett gästhus!
Dubbelsängen i gästhuset satte han snabbt samman av garagets väggar (björkplywood). Och nu kan han gömma maskinerna bakom ett draperi och omvandla verkstaden till en sovplats för gäster på bara några minuter.
– Verkstaden har gett mig ny energi i mitt formgivningsarbete. Jag älskar att bygga mina idéer! Av den överblivna plywooden ska jag för övrigt nu i sommar bygga en läsfåtölj. Det är roligt att utgå ifrån det jag har runt omkring mig, säger Peter.
Text: NINA GERGI
