Men så finns den också som opiumvallmo, en medicinalväxt ur vilken det går att framställa både medicinskt morfin och de narkotikaklassade drogerna opium och heroin. Vilket människor gjort i alla tider. Inte konstigt med tanke på att växten inte kräver någon särskild beredning för att ge effekt. Redan mjölksaften innehåller tillräckligt med morfin eller kodein för att verka lugnande och smärtstillande.

Å andra sidan innehåller de sorter som säljs här i Sverige alldeles för liten halt opiater för att kunna användas för att framställa illegala preparat. Vilket för oss in på vårt egentliga ärende – fröna. Med en mild, nötliknande smak passar de perfekt för att garnera bröd, kakor och maträtter (Obs! Många av arterna har frön som är giftiga, så dubbelkolla alltid att dina är ätliga och av sorten Papaver somniferum).

Och kanske det viktigaste – med tanke på att de växer i alla möjliga miljöer är de riktiga överlevare som är perfekta för oss med bruna fingrar men som ändå vill ha något vackert att vila ögonen på.

Opiumvallmo ’Laurens Grape’ Papaver somniferum

Lila kronblad mörka skiftningar mot basen. Ger en snygg färgklick i rabatten. Ansa bort vissna blommor så kommer nya blomknoppar. Opiumvallmo frösår sig ymnigt, så låt några frökapslar mogna fram och stå kvar. Man kan också direktså frön under sensommaren för tidigare blomning året därpå.

Opievallmo ’Maanzaad’ Papaver somniferum

Vallmo för dig som vill använda fröna i mat och bak. Lättodlad och anspråkslös. Låt frökapslar stå kvar och bli bruna, då är fröna mogna att skörda och man hör hur det rasslar inuti kapseln. Låt några kapslar stå kvar och självså sig. Finns på Wexthuset.

Elka Papaver somniferum

Kommer ursprungligen från de centrala delarna av Slovakien där den framför allt odlats för de oljerika frönas skull. Plantan kan bli över en meter hög och den enkla blomman är vit med violett botten. Frökapseln är ovanligt stor och ger massor med frö till brödbaket eller används som torkad prydnad. En portion innehåller ca 300 frön. Finns på Runåbergs fröer.

Text: Adolfo Diaz