Vi har en utmaning framför oss. Att rädda klimatet så våra barnbarn kan få det liv vi har haft. Vi måste då lagra det CO2 som vi har släppt ut. Men hur? Ja, kanske biokol, det svarta guldet, är svaret. Här berättar Varis Bokalders hur.
Nu i klimatkrisens tider letar man med ljus och lykta efter möjligheter att skapa kolfällor så att vi inte släpper ut kol i atmosfären i form av koldioxid. Ett sådant sätt är att tillverka biokol (träkol). Arkeologer har i sina utgrävningar märkt att träkol inte bryts ner i naturen utan man hittar träkol ifrån både järnålder och vikingatid i sina utgrävningar.
Att tillverka träkol i kolmilor är en gammal och känd teknik som går ut på att förbränna trä med för lite syre, genom så kallad pyrolys, då bildas träkol och värme. Med modern teknik kan man i en pyrolyspanna elda ved eller träpellets för att värma sina hus och istället för aska får man då ut träkol (biokol) som biprodukt.
Biokol kan man till exempel använda som jordförbättringsmedel genom att blanda den med komposten för att sedan lägga ut den på sina odlingar. Detta skapar en god livsmiljö för olika mikroorganismer samtidigt som man ökar jordens vattenhållande förmåga och kolinnehållet i jorden.
Nya idéer
Nu har det kommit fram nya idéer om användning av biokol som byggnadsmaterial.
Att bygga hus i lera (adobe) är en gammal byggteknik som har används traditionellt i stora delar av världen, framförallt i varma klimat. Tyngden (trögheten) i husets väggar gör att solens värme på dagen värmer huset på natten eftersom det tar så lång tid för värmen att ta sig igenom lermaterialet i väggarna.
I vårt klimat, med kalla vintrar, där solen inte värmer så mycket på dagen har man blandat in isolerande material i lerväggarna såsom träflis eller lecakulor för att öka väggarnas isoleringsförmåga. Sådana hus finns byggda bland annat i Skillebybacke och i smedjan på Solviksskolan i Järna. Det man tänker sig inför framtiden är möjligheten att bygga väggar av lera i vilken man blandat in biokol. Då skulle man öka väggarnas isolerförmåga samtidigt som man skapar en kolfälla. Väggarna kan gjutas i form eller byggas av murblock och som bindemedel kan man använda sig av lera, kalk eller cement.
Att lerklina ett superisolerat hus på insidan, för att förbättra inomhusklimatet genom att leran jämnar ut temperatur och fuktighet i huset, är något som blivit ganska populärt inom ekobyggandet. Även i dylik lerklining borde man kunna blanda in biokol, då skulle lerkliningen förbättra väggarnas isolerförmåga samtidigt som man lagrade kol i sina väggar. Men detta har mig veterligen ännu ej prövats i Sverige.
En annan idé är om man skulle kunna ersätta cellplastisoleringen i grundkonstruktioner med biokol. Biokolet är ju både fukttåligt och värmeisolerande. Det finns redan idag grundkonstruktioner där man isolerar grunden med cellglasgrus (Hasopor). Skillnaden mellan dessa två material är dock att cellglasgrus kan packas med en ”padda”, vilket man inte kan göra med biokol. Så en grund, isolerad med biokol, måste golvet i bottenvåningen vara självbärande. Inte heller detta har vad jag vet testats.
Ja när man sitter i sin karantän och surfar på nätet hittar man många idéer om hur vi ska kunna undvika klimatförändringen. Men det räcker inte, vi måste komma vidare från idé till handling.
Varis Bokalders
