Här följer fortsättning på förra numrets tema om hållbara toaletter.
Vattentoaletter
Vattenklosettens miljöprestanda är betydligt sämre. Den förbrukar mycket vatten och kräver en avloppslösning som kostar en slant. Ett dåligt avlopp kan äventyra ditt brunnsvatten och naturen. Att använda regnvatten till spolning är ett bättre alternativ. I Tyskland förekommer system för detta, kanske för att vatten är dyrare där.
Om du ändå vill ha en vattentoalett ska du välja en snålspolande, urinseparerande modell. Det minskar vattenanvändningen med upp till 60 %.
En urinsorterande WC kan användas där vanliga vattentoaletter fungerar men två ledningar och en urintank krävs. Toaletten har två fack. I det främre spolas urinen ner och leds till tanken för senare hämtning eller spridning på egen mark. Svartvattnet måste behandlas i en avloppsanläggning.
Avloppsrening
Det finns många olika avloppssystem och det är inte helt lätt att orientera sig i djungeln. Avloppssystemets syfte är att rena vattnet från näringsämnen, framför allt kväve och fosfor samt bakterier och eventuella smittämnen. Börja alltid med att kontakta kommunen för information om de krav som gäller där du bor. Vissa avloppslösningar kräver tillstånd, andra enbart anmälan. Oavsett teknikval ska en sakkunnig person utföra avloppsinstallationen. Använd CE-märkt utrustning och teknik med bra testresultat i opartiska jämförelser.
Generellt räcker ett enklare och mindre avloppssystem om du har en torr toalettlösning eller vakuumtoalett ansluten till tank. Då är det bara bad, disk och tvättvatten (BDT) som ska renas. Oavsett system ska du aldrig släppa ut skadliga kemikalier i avloppet.
Har du inget indraget vatten och utloppsledning utan bär in vatten i hinkar behövs ingen avloppsanläggning.
Rening av enbart BDT-vatten
Nästan all avloppsrening börjar med slamavskiljning, i en slambrunn där grova partiklar rensas bort. Är det enbart BDT-vatten som ska renas räcker det med en så kallad tvåkammarbrunn.
Nästa steg är oftast infiltration. Här rinner vattnet genom grus och jordlager i marken och renas där genom biologiska, fysikaliska och kemiska processer.
En infiltration för enbart BDT-vatten kräver mindre yta, cirka 19 m² mot 25 m² om också svartvatten ska renas. Ytåtgången varierar beroende på marken. Infiltrationsytan måste vara genomsläpplig men jorden får inte vara allt för grovkornig. Sand tillsätts ofta då få jordar är perfekta. Infiltration kräver inget underhåll. Tyvärr finns många dåligt fungerande infiltrationssystem som ger otillräcklig rening.
Markbädd
Om marken är olämplig för infiltration eller om grundvattnet eller naturen är känslig kan en markbädd vara bättre. Markbädden består av ett uppbyggt sandlager istället för den naturliga jorden på platsen. Tekniken är väl beprövad och kräver lite skötsel. Ett utlopp, till exempel i form av ett tätgjort dike behövs.
Det finns även färdiga reningssystem i form av kompaktfilter (en anlagd markbädd på låda) och BDT-filter. Filtren är små och klarar sällan mer än 250–300 liter per dygn.
Rening av blandat avloppsvatten
Har du vattenklosett ställs större krav på ditt avlopp. Slamavskiljningen måste vara mer omfattande. En så kallad trekammarbrunn är en lösning där avskiljningen sker ytterligare en gång. Rening i infiltrations- eller markbädd görs på samma sätt som av BDT-vatten men systemen måste här vara större.
Denna rening räcker ibland inte utan måste kompletteras med fosforfälla eller kemisk fosforrening där du måste byta filter alternativt tillsätta kemikalier regelbundet.
Minireningsverk är ett alternativ. Det fungerar som ett kommunalt reningsverk i miniatyr, med mekanisk, biologisk och kemisk rening. Resultatet varierar mellan olika fabrikat, så välj ett med dokumenterat god prestanda Mininreningsverk är små och kompakta men tekniken är känslig och kan bli dyr då den kräver regelbundet professionellt underhåll.
Naturlig rening och efterbehandling
Efterbehandling innebär att behandlat avloppsvatten leds ut på lämpligt ställe i naturen där ytterligare rening, framför allt av kväve och bakterier, sker genom naturliga processer. Den enklaste efterbehandlingen är att leda ut vattnet i ett dike. Naturliga eller planterade växter ökar reningen. Diket kan täckas och kallas då resorbtionsdike.
En annan metod är översilning där behandlat avloppsvatten får rinna över en sluttande, gräsyta innan det leds ut till ett vattendrag. Finns en våtmark eller damm där du bor kan det fungera som ett sista reningssteg genom att växter, bakterier, alger och svampar bryter ner organiska ämnen och tar upp närsalter. Magra våtmarker med kalkgynnade växter tål inte näringsrikt avloppsvatten
Det är möjligt att klara hela avloppsreningen, även av blandvatten, i en serie våtmarker eller dammar men den stora yta som behövs, hygienaspekter och skötselbehov gör det vanligen inte aktuellt för enskilda hushåll.
Det samma gäller rotzoner och rening genom trädbevattning (pileanlaeg). Rotzon är en konstgjord våtmark där vatten-och strandväxter på en filterbädd tar hand om efterreningen. ”Pileanlaeg” är vanligare i Danmark och innebär att energiskog eller andra lövträdplanteringar bevattnas med avloppsvatten. Reningsgraden är mycket hög och näringsämnen återförs till träden men stora ytor krävs.
