– Det här sättet att odla innebär ett klimatplus, du binder mer koldioxid i odlingen än du släpper ut, en effekt du inte får om du odlar ettåriga växter.

Hanna Jönsson menar att detta är en stor och viktig fråga.

– Hur vi bygger upp jorden är i slutändan det som mest påverkar klimatet.

Dessutom är en etablerad skogsträdgård lättare att sköta om, skördesäsongen är längre – och har man väl vant sig vid alla de nya smakerna, menar Hanna att man inte längre saknar klassiker som till exempel isbergssallad.

– Det enda jag odlar som inte är flerårigt, som ett komplement, är potatis, gul lök och majs.

Redan i februari kan Hanna Jönsson skörda sådant som spenatskräppa. Hon har många bladväxter, som ruccola, mache-sallad (tvåårig) och olika sorters kål, vilket hon älskar att ha i både grytor och sallader.

Strandbeta tycker hon är ett fint alternativ till mangold.

– Den är lite annorlunda i strukturen, men till det bättre, om du frågar mig.

Men egentligen tycker Hanna Jönsson att vi inte behöver jämföra så mycket vad gäller smaker, inte försöka hitta direkta alternativ.

– En skogsträdgårdssallad är en helt annan upplevelse än en traditionell sallad. Den är mer finhackad, med många olika sorters blad, och så använder jag väldigt mycket blommor. Till exempel malvor, violer, rosenblad, dagliljor som är väldigt krispiga, tulpaner på våren. Det är inte för inte som rådjuren tar tulpanerna…

Viktigast för att lyckas med dina fleråriga odlingar menar Hanna Jönsson är tillgången till ljus och vatten. En metod hon rekommenderar är att helt enkelt prova olika växter och se vilka som trivs var. Och tänka på att vissa växter sprider sig, andra får pålrötter och är svåra att gräva upp. Ett riktmärke är att jorden aldrig ska vara bar, att tänka på att ha grödor som täcker marken hela året.

– Men glöm inte att vara i trädgården! Vissa tror att en skogsträdgård sköter sig själv, men riktigt så enkelt är det inte. Den fungerar ju inte som en skog, för människan har ju valt växterna, och vissa behöver din uppmärksamhet. ·

Hannas fem favoriter

Spenatskräppa

Den är inte så snygg, men väldigt god att äta på våren. Sedan blir den lite syrligare i smaken. Jag skördar från februari till maj. Spenatskräppan påminner mycket om vanlig spenat, men är extremt mycket mer lättodlad.

Lungrot

Antagligen är lungrot den gröda jag skördar mest av. Den kan upplevas lite besk, men jag älskar smaken! Den skördas mest i maj, jag tar den när den är 15–20 centimeter, innan blommorna börjar slå ut. När blommorna skiftar i gult, skördar jag allt. Lungroten är både enkel att skörda och tillaga. Den ska förvällas, och kan därefter användas ungefär som spenat. Funkar fint att frysa in och spara till vintern.

Ullungloka

Den är lättodlad – en planta kan bli ett par meter hög – och den är otroligt pampig när den blommar med stora tuvor av vita flockblommor. Smakar som något av en mix av selleri-morot-persilja. Används mycket i det koreanska köket, god i soppor och grytor. Späda blad i sallader. Dessutom är det roligt att den är vintergrön, jag kan skörda lite grand även under vintern.

Prärielök

Min favorit bland lökarna, en tuvlök med vackra klockformade blommor. Prärielöken har fördelen att den kommer tidigt. Jag använder mycket grön lök i min matlagning, kan användas som salladslök, Blommorna har mycket nektar och en söt smak.

Blåklocka

Alla blåklockor (campanula) går faktiskt att äta. Liten blåklocka är en favorit tidigt på våren. Den är fantastiskt vacker, inte så konstigt att den är Sveriges nationalblomma. Gynnar du den blir den en tuva med ett omfång på ungefär 40 centimeter. Den är i princip vintergrön. De späda skotten är söta och krispiga, jättegoda i sallader! Jag torkar även blommorna och använder i örtsalt.