Jag skulle vilja lerklina några väggar i mitt hem. Jag har förstått att lerkliningen ger ett bättre inomhusklimat eftersom den jämnar ut luftfuktigheten och temperaturen inomhus över dygnet. Vad skall jag tänka på?
Svar:
Det är flera olika saker som du skall tänka på:
Underlaget: Leran är ganska tung och man för in mycket fukt i huset när man lerklinar. Detta innebär att man bör ha ett stabilt underlag såsom tegel, lecablock eller massivt trä att lerklina på. En tunn träpanel kan komma att slå sig ganska rejält. Har man inte det så kan man sätta på formstabila skivor på väggen före lerkliningen t ex fibergipsskivor, eller fibercementskivor.
Vidhäftningen: Vissa material har räfflor i sig såsom ohyvlat trä, räfflad panel eller vaxkaketegel (håltegel med många hål i, som är vanlig i Tyskland). Då fäster leran utan problem. Vissa material såsom porös träfiberskiva, träullscementplattor eller lecablock har en skrovlig yta som lerputsen fäster på. Är ytan plan såsom på hyvlat trä eller plywood så får man måla ytan med en speciell grundfärg som ger en tillräckligt skrovlig yta, den kan man köpa från Claytek, ett tyskt företag som specialiserat sig på lerbaserade byggmaterial. Man kan också sätta nät eller vassmattor på väggarna för att leran skall fästa, det är en metod som var vanligare förr mest i samband med kalkputs, den används mycket sällan med lerputs, men metoden fungerar.
Torkningen: Lerputsen läggs på i två olika omgångar, först en grovputs och sedan en finputs. En grovputs, på ca 2–3 cm (eller mer), som tar sin tid att torka, ca en vecka med fläktar och kanske även med värme. Torktiden beror också på vädret (under den kalla årstiden kan man använda sig av luftavfuktare). Grovputsen kan spricka och det kan även växa i den eftersom den förutom lera, sand och vatten innehåller koskit och halmhack eller någon annan liknande armering. När den har torkat så har alla eventuella växter dött och kan man gå på med finputsen, som är ca 1 cm tjock. Då fyller man igen alla sprickor och får en jämn och fin putsyta. I detta skede bestämmer man också ytans struktur.
Täckning: Lerklining är en ganska smutsig sysselsättning, man tar ju in både lera, grus, halmhack och koskit i huset. Därför är det mycket viktigt att man noga täcker allt det som inte skall lerklinas. Det går åt mycket täckpapp (mjölkpapp) och tejp. På golvet kan man förutom skyddspappen även lägga ut skivor, till exempel plywood eller hårda träfiberskivor, så att man inte repar golvet med det grus som finns i sanden. Tejpa över skarvarna mellan skivorna.
Målning: Lerkliningen kan lämnas som den är eller målas. Det finns olika färger som man kan använda, men färgen måste vara fuktöppen, alltså ingen plastfärg. Vanligtvis använder man lerfärg eller äggoljetempera. Det finns också speciella leror som har olika färg, så istället för att måla kan man lerklina på ett lager med en lera som har den färg och struktur som man önskar sig.
Anlita någon som har erfarenhet av lerklining. Arbetet bör koordineras noggrant med snickaren. Lerbaserade byggmaterial och trädetaljer kan tillsammans ge mycket fina interiörer.
Lycka till!
