Vid sidan av växthuseffekten och jordens upphettning pågår som bekant en annan kris, en som visserligen uppmärksammas, men inte i närheten av lika mycket som den som orsakas av våra utsläpp av växthusgaser: förlusten av biologisk mångfald.

En viktig aspekt av denna kris är förlusten av biologisk mångfald under markytan. För krisen berör inte bara den flora och fauna vi ser ovan jord, utan lika mycket de svampar, småkryp och mikroorganismer som lever i jorden. 

Faktum är att jorden under våra fötter är en av de mest artrika miljöerna på jorden. I ett kilo jord kan det till exempel finnas så mycket som två triljoner bakterier, 400 miljoner svampar, 50 miljoner alger och 30 miljoner andra levande organismer såsom daggmaskar, ringmaskar, tusenfotingar, jordlöpare, hoppstjärtar och kvalster. 

Och det gäller att ta väl hand om denna osynliga biomassa. Den utgör grundförutsättningen för allt liv på jorden. Utan den – och det arbete som mikroorganismerna, svamparna och krypen utför i det dolda för att hålla jorden näringsrik – inga växter. Och utan växter ingen mat – för varken djur eller människor.

Ett exempel på det intrikata och livgivande samspel som pågår under jorden är mykorrhiza – symbiosen mellan en svamps mycel – alltså komplexet av hyfer, det vill säga tunna celltrådar – och en växts rötter. 

Via sina mycel tar sig svampen in i växtrötterna där den kan få i sig kolhydrater. I gengäld hjälper svampen växten med att ta upp vatten och näringsämnen från jorden. Detta är till exempel särskilt viktigt i mager tallskog, där träden är beroende av mykorrhizan för att få i sig den näring deras egna rötter inte klarar av att hämta in. I sådana miljöer är mykorrhizan till och med en nödvändig förutsättning för att det ens ska finnas skog.

Men mykorrhizan finns naturligtvis inte bara i skogen. Nästan all världens växter kan bilda sådan och den vanligaste mykorrhizan – endotrof mykorrhiza – kan ses hos omkring 80 procent av världens örter och gräs, det vill säga även i din trädgård eller odlingslott.