– Jag gör allt möjligt. Inte samma av allt. Hur passionen för självhushållning en gång började? 

– Vi började ”hålla på”. När vi fick barn kändes det ännu mer viktigt. 

Alva Herdevall visar huset, som ligger strax utanför Uppsala. Ett gammalt dagsverkestorp som fram till 1980-talet tillhörde Krusenbergs herrgård.

 Långt tillbaka i tiden var en känd ägare av herrgården familjen Cederström, där Gustaf Cederström är världskänd för sin konst, bland annat Karl XII likfärd. Men när Alva och Anders för sex år sedan köpte huset hade det använts som sommarstuga i cirka 100 år och därefter hade den tidigare ägaren byggt till och anpassat för åretruntboende. 

Den äldre delen av huset, dagsverkstorpet, är från 1700-talet, och tillbygget är av en gammal timmerstuga från Dalarna som monterats ner och återuppbyggts under överseende av en antikvarie. 

Tillbyggnaden ligger något nersänkt, i vinkel bakom det äldre huset, för att inte förstöra kulturminnet. Övergången mellan de båda husen känns fullkomligt organisk. I huset har golv, väggar och tak nötts av tiden. Breda såpaskurade trätiljor eller tegelgolv, målad pärlspont, alla möbler äldre eller platsbyggda. 

Alva arbetar hemifrån idag och mellan kommunala möten, hon är enhetschef och arbetar med kommunal samhällsbyggnad,tar hon sig tid för Kloka hem och förklarar hur de tänker runt sitt liv och boende. 

– Att använda det som finns till hands, att återvinna och återbruka. Metoder, tekniker och material som håller över tid, som är naturliga och nedbrytbara. Det ger oss tillfredsställelse och glädje, förklarar hon. 

– Det stora vi gjort sedan vi köpte huset är köket. Allt är platsbyggt, även lådorna. Vi valde bort att köpa insatser från företag som Ikea. Vi tänker att det ska hålla väldigt länge. 

Att komma in i köket, som inte är särskilt stort, är som att komma in i en tavla. Här ligger äggen från de egna hönsen i en skål, tomater i olika storlekar och färger, lök och andra grönsaker i en annan. Här finns kokböcker nära till hands och på hyllan över arbetsbänken trängs glasburkar fyllda med linser, nötter och allt annat familjen använder i vardagen. Inredningen är målad i äggoljetempera, väggarna lerklinade. 

De tycker uppenbarligen om att ha ett vackert hem, men ännu viktigare är miljöaspekten – inte minst vad gäller maten – vilket fördjupades för paret när de fick barn. 

Anders mal kaffebönor han rostat själv, i en handkvarn och förklarar: 

– Vi vill använda sådant som varken är skadligt för dig själv eller din omgivning.

 I grunden handlar det om enkla naturliga ingredienser. Just nu renoverar han hallen, där bjälklaget behövde bytas ut. Annars har paret framför allt ägnat sig åt trädgården. 

– Gräsmattan krymper för varje år, vi odlar mer och mer. Anders visar odlingarna och förklarar: 

– Vi har olika platser som vi vill utveckla, det finns såklart både möjligheter och begränsningar. En del platser är torra, som här, där vi lagt en liten vingård, eftersom vin har djupa rötter och klarar torka. Många växter trivs inte i direkt sol, så vi skapar mikroklimat. 

Vi har velat skapa många rum i trädgården, som var en ganska kal yta när vi flyttade hit. Det är lite svårt att begripa hur de hinner. Bakar sitt bröd med surdeg, sköter om egna höns, ankor och bin, binder buketter av egna blommor, brygger sitt eget öl, plastbantar städandet, tillverkar tvålen, odlar, förädlar skörden och till och med spetsar sina drinkar med smaker från trädgården. 

– Hemligheten är enkel: vi hinner inte, ler Alva. I varje fall inte allt vi skulle vilja hinna med – och det måste få vara helt okej. 

De tycker dessutom att allt blir lite lättare för varje år, allt eftersom de lärt sig mer och vet vad som går åt över året, vilket underlättar prioriteringar. 

– Det var tyngre de första åren, nu vet man vad som fungerar och vad som betalar sig. Vi har en filosofi att det ska vara lustfyllt. Vi gör inte det här för att slita utan för att ha roligt i görandet, som att prova nya saker i förädlingen. Och att välja mellan att odla både sådant som ger bra avkastning och sådant som ger guldkant. Det har varit ett utforskande. 

Anders förklarar: 

– Vissa grödor går bra, men går de åt? Till exempel jordärtskocka är det bara jag som gillar, resten av familjen tycker inte om smaken..

Annat ger inte så mycket skörd men är guldkant, somkronärtskocka, och majs. När paret berättar om sitt självhushållande liv låter det både enkelt och meningsfullt. Men visst har de gått på en del nitar. 

– Vi har satt ner saker som inte växt och som blivit uppätet. Vi har planterat i fel läge, flyttat om, gödslat för lite, drabbats av massor av sniglar. Men vi lär oss hela tiden. Nu har vi ankor som äter sniglarna, täckodlar med gräsklipp så att vi slipper vattna så mycket. Gödslar med nässelvatten och hönsgödsel. De problem vi stött på har vi hittat olika nycklar för att lösa. Men vi fortsätter att göra misstag hela tiden, det ingår i processen. 

– Grejen är att om man odlar mycket tröttnar man på daltandet, förklarar Anders. 

– Vi förenklar, planterar inte om försådden flera gånger. Mycket av det vi fördodlar kanske inte klarar sig, men så får det vara. Det är ju en fråga om tid och energi för oss. Varje år går något snett, men å andra sidan går vissa grödor över förväntan. 

I år är den stora glädjen att de äntligen lyckats bra med chiliplantorna. 

– Tidigare år har vi samplanterat chili med tomater, nu satte dem i egna hinkar och det har gått så mycket bättre.

Vi kikar in i tunnelväxthuset där chiliplatorna, liksom tomaterna, har hunnit bli enorma. Flera av tomatsorterna smakar inte särskilt bra att äta färska, men blir desto bättre som tomatsås. 

– Vi kokar en riktigt bra tomatsås på dem och har så mycket att det räcker hela året, berättar Alva. 

De har även skaffat bra redskap och utrustning. Det är ett äppelår i år och visst tar det tid att plocka, tvätta, krossa, pressa och pastörisera. 

– Men det är kul och på en dags arbete får vi ut cirka 50 liter äppelmust. Jag mår bra av att ta hand om det jag har. Förädlingen är bland det roligaste, säger Anders. 

Han stannar upp vid kvittenträdet. Av frukten brukar Alva göra Membrillo, en fast marmelad som är mycket god till ostbrickan. 

Det är intensivt vissa perioder. Vårbruket såklart och nu på sensommar/höst då allt ska tas om hand. Hinner de någonsin sitta ner och bara prata eller se på en film? 

– Film är väl inte vår stora grej, vi gillar mer att vara utomhus tillsammans med barnen, svarar Alva. 

– Men allting är ju så mycket lugnare på vintern, då får vi en naturlig paus och visst har vi tid att umgås, läsa eller se på en film, fortsätter Anders. 

Han arbetar som journalist och författare och tillsammans har paret skrivit både en bok om självhushållning och en om att odla och förädla pumpa. Intresset för pumpa väcktes när de insåg hur mycket skörd de kunde få för en väldigt liten insats. 

– De grödorna gillar en självhushållare! Dessutom för att den är så lätt att lagra. Du kan ha den utomhus i solljus, du kan förvara den i rumstemperatur i upp till ett år. Och så är de ju så goda, och bjuder på så många olika smaker, söta, nötiga, syrliga… 

Anders och Alva började läsa på om pumpans historia och insåg att de flesta länder har starka traditioner runt mat av pumpa, men Sverige hör inte riktigt till dem. 

– Jag kan tänka mig att det handlar om att pumpa är frostkänslig och bakåt i tiden har lantbrukare inte velat mecka med förodling och utplantering. Och om en frost skulle ta skörden, det kunde man inte riskera under den tid då Sverige var fattigt, säger Anders. 

När de skrev sin bok om pumpa förra året odlade de ett 60-tal sorter. I år betydligt färre. I sitt kök använder de pumpa framför allt på två sätt. De fastare sorterna ugnsbakas för sådant som grytor och de sorter som innehåller mer vätska blir till puré i frysen. 

– Vi använder pumpapuré till det mesta! I drinkar, i bröd eller i gnocchi. Så mycket enklare än att göra av potatis, säger Alva. 

Paret har ingen ambition att bli självförsörjande. Däremot så självhushållande de förmår. Alva sätter ord på hur det går till. 

– Vi odlar inte säden, men vi maler mjölet. Vi odlar inte kaffet, men vi rostar bönorna. Vi har ingen ko, men vi kärnar gärna smöret. Vi köper inte tulpaner i höstrusket eller äter ”färska” jordgubbar på nyårsafton. Men vi vill tro att vi njuter desto mer när vi får ställa en bukett egenodlade tulpaner på bordet i maj – eller sätta tänderna i en jordgubbe i juni. 

För den som vill bli mer självhushållande men är nybörjare. Vilka tips vill de skicka med? 

– Det finns otroligt många tips från vår bok om självhushållning, även för de som bor i lägenhet. Och när balkongen är full, kanske man kan skaffa en kolonilott. En del av det vi beskriver är att hoppa över mellanhänder. Att köpa råkaffe, rosta och mala själv är inte svårt alls. Vi beställer, från en gård en stor säck från en ekoodling i Etiopien. Kaffet blir billigare, bättre och godare. Samma med säden, som vi maler i en bordskvarn. Gott, nyttigt, billigare. Men framför allt har du koll på innehållet, säger Anders.

Paret ser på varandra och funderar över vad som egentligen är det viktigaste tipset. 

– Att inte tvinga sig till något, säger Alva. 

Anders fortsätter: 

– Exakt! Det måste få vara lustdrivet. 

Så hur ser framtidsdrömmarna ut – eller lever de faktiskt sin dröm här och nu? 

– Vi älskar att leva och bo här, men visst finns drömmar om att lära sig sådant som nya hantverk, säger Anders. 

För Alva finns en tanke om att börja arbeta med lera och dreja. De har egentligen ingen önskan om att jobba mindre än heltid, för de trivs med sina jobb och ser till att göra precis det de önskar på sin fritid. Alva slår fast: 

– Vill man något kan man inte säga att man inte har tid. Det handlar om att ta sig tid.Anders Rydell har den senaste veckan skördat och tagit hand om årets rikliga plommonskörd en stund varje dag. Igår torkade han plommon och gjorde plommonsylt till barnens pannkakor. Idag har han gjort chutney och satt en sats plommonlikör. 

– Jag gör allt möjligt. Inte samma av allt. Hur passionen för självhushållning en gång började? 

– Vi började ”hålla på”. När vi fick barn kändes det ännu mer viktigt. 

Alva Herdevall visar huset, som ligger strax utanför Uppsala. Ett gammalt dagsverkestorp som fram till 1980-talet tillhörde Krusenbergs herrgård.

 Långt tillbaka i tiden var en känd ägare av herrgården familjen Cederström, där Gustaf Cederström är världskänd för sin konst, bland annat Karl XII likfärd. Men när Alva och Anders för sex år sedan köpte huset hade det använts som sommarstuga i cirka 100 år och därefter hade den tidigare ägaren byggt till och anpassat för åretruntboende. 

Den äldre delen av huset, dagsverkstorpet, är från 1700-talet, och tillbygget är av en gammal timmerstuga från Dalarna som monterats ner och återuppbyggts under överseende av en antikvarie. 

Tillbyggnaden ligger något nersänkt, i vinkel bakom det äldre huset, för att inte förstöra kulturminnet. Övergången mellan de båda husen känns fullkomligt organisk. I huset har golv, väggar och tak nötts av tiden. Breda såpaskurade trätiljor eller tegelgolv, målad pärlspont, alla möbler äldre eller platsbyggda. 

Alva arbetar hemifrån idag och mellan kommunala möten, hon är enhetschef och arbetar med kommunal samhällsbyggnad,tar hon sig tid för Kloka hem och förklarar hur de tänker runt sitt liv och boende. 

– Att använda det som finns till hands, att återvinna och återbruka. Metoder, tekniker och material som håller över tid, som är naturliga och nedbrytbara. Det ger oss tillfredsställelse och glädje, förklarar hon. 

– Det stora vi gjort sedan vi köpte huset är köket. Allt är platsbyggt, även lådorna. Vi valde bort att köpa insatser från företag som Ikea. Vi tänker att det ska hålla väldigt länge. 

Att komma in i köket, som inte är särskilt stort, är som att komma in i en tavla. Här ligger äggen från de egna hönsen i en skål, tomater i olika storlekar och färger, lök och andra grönsaker i en annan. Här finns kokböcker nära till hands och på hyllan över arbetsbänken trängs glasburkar fyllda med linser, nötter och allt annat familjen använder i vardagen. Inredningen är målad i äggoljetempera, väggarna lerklinade. 

De tycker uppenbarligen om att ha ett vackert hem, men ännu viktigare är miljöaspekten – inte minst vad gäller maten – vilket fördjupades för paret när de fick barn. 

Anders mal kaffebönor han rostat själv, i en handkvarn och förklarar: 

– Vi vill använda sådant som varken är skadligt för dig själv eller din omgivning.

 I grunden handlar det om enkla naturliga ingredienser. Just nu renoverar han hallen, där bjälklaget behövde bytas ut. Annars har paret framför allt ägnat sig åt trädgården. 

– Gräsmattan krymper för varje år, vi odlar mer och mer. Anders visar odlingarna och förklarar: 

– Vi har olika platser som vi vill utveckla, det finns såklart både möjligheter och begränsningar. En del platser är torra, som här, där vi lagt en liten vingård, eftersom vin har djupa rötter och klarar torka. Många växter trivs inte i direkt sol, så vi skapar mikroklimat. 

Vi har velat skapa många rum i trädgården, som var en ganska kal yta när vi flyttade hit. Det är lite svårt att begripa hur de hinner. Bakar sitt bröd med surdeg, sköter om egna höns, ankor och bin, binder buketter av egna blommor, brygger sitt eget öl, plastbantar städandet, tillverkar tvålen, odlar, förädlar skörden och till och med spetsar sina drinkar med smaker från trädgården. 

– Hemligheten är enkel: vi hinner inte, ler Alva. I varje fall inte allt vi skulle vilja hinna med – och det måste få vara helt okej. 

De tycker dessutom att allt blir lite lättare för varje år, allt eftersom de lärt sig mer och vet vad som går åt över året, vilket underlättar prioriteringar. 

– Det var tyngre de första åren, nu vet man vad som fungerar och vad som betalar sig. Vi har en filosofi att det ska vara lustfyllt. Vi gör inte det här för att slita utan för att ha roligt i görandet, som att prova nya saker i förädlingen. Och att välja mellan att odla både sådant som ger bra avkastning och sådant som ger guldkant. Det har varit ett utforskande. 

Anders förklarar: 

– Vissa grödor går bra, men går de åt? Till exempel jordärtskocka är det bara jag som gillar, resten av familjen tycker inte om smaken..

Annat ger inte så mycket skörd men är guldkant, somkronärtskocka, och majs. När paret berättar om sitt självhushållande liv låter det både enkelt och meningsfullt. Men visst har de gått på en del nitar. 

– Vi har satt ner saker som inte växt och som blivit uppätet. Vi har planterat i fel läge, flyttat om, gödslat för lite, drabbats av massor av sniglar. Men vi lär oss hela tiden. Nu har vi ankor som äter sniglarna, täckodlar med gräsklipp så att vi slipper vattna så mycket. Gödslar med nässelvatten och hönsgödsel. De problem vi stött på har vi hittat olika nycklar för att lösa. Men vi fortsätter att göra misstag hela tiden, det ingår i processen. 

– Grejen är att om man odlar mycket tröttnar man på daltandet, förklarar Anders. 

– Vi förenklar, planterar inte om försådden flera gånger. Mycket av det vi fördodlar kanske inte klarar sig, men så får det vara. Det är ju en fråga om tid och energi för oss. Varje år går något snett, men å andra sidan går vissa grödor över förväntan. 

I år är den stora glädjen att de äntligen lyckats bra med chiliplantorna. 

– Tidigare år har vi samplanterat chili med tomater, nu satte dem i egna hinkar och det har gått så mycket bättre.

Vi kikar in i tunnelväxthuset där chiliplatorna, liksom tomaterna, har hunnit bli enorma. Flera av tomatsorterna smakar inte särskilt bra att äta färska, men blir desto bättre som tomatsås. 

– Vi kokar en riktigt bra tomatsås på dem och har så mycket att det räcker hela året, berättar Alva. 

De har även skaffat bra redskap och utrustning. Det är ett äppelår i år och visst tar det tid att plocka, tvätta, krossa, pressa och pastörisera. 

– Men det är kul och på en dags arbete får vi ut cirka 50 liter äppelmust. Jag mår bra av att ta hand om det jag har. Förädlingen är bland det roligaste, säger Anders. 

Han stannar upp vid kvittenträdet. Av frukten brukar Alva göra Membrillo, en fast marmelad som är mycket god till ostbrickan. 

Det är intensivt vissa perioder. Vårbruket såklart och nu på sensommar/höst då allt ska tas om hand. Hinner de någonsin sitta ner och bara prata eller se på en film? 

– Film är väl inte vår stora grej, vi gillar mer att vara utomhus tillsammans med barnen, svarar Alva. 

– Men allting är ju så mycket lugnare på vintern, då får vi en naturlig paus och visst har vi tid att umgås, läsa eller se på en film, fortsätter Anders. 

Han arbetar som journalist och författare och tillsammans har paret skrivit både en bok om självhushållning och en om att odla och förädla pumpa. Intresset för pumpa väcktes när de insåg hur mycket skörd de kunde få för en väldigt liten insats. 

– De grödorna gillar en självhushållare! Dessutom för att den är så lätt att lagra. Du kan ha den utomhus i solljus, du kan förvara den i rumstemperatur i upp till ett år. Och så är de ju så goda, och bjuder på så många olika smaker, söta, nötiga, syrliga… 

Anders och Alva började läsa på om pumpans historia och insåg att de flesta länder har starka traditioner runt mat av pumpa, men Sverige hör inte riktigt till dem. 

– Jag kan tänka mig att det handlar om att pumpa är frostkänslig och bakåt i tiden har lantbrukare inte velat mecka med förodling och utplantering. Och om en frost skulle ta skörden, det kunde man inte riskera under den tid då Sverige var fattigt, säger Anders. 

När de skrev sin bok om pumpa förra året odlade de ett 60-tal sorter. I år betydligt färre. I sitt kök använder de pumpa framför allt på två sätt. De fastare sorterna ugnsbakas för sådant som grytor och de sorter som innehåller mer vätska blir till puré i frysen. 

– Vi använder pumpapuré till det mesta! I drinkar, i bröd eller i gnocchi. Så mycket enklare än att göra av potatis, säger Alva. 

Paret har ingen ambition att bli självförsörjande. Däremot så självhushållande de förmår. Alva sätter ord på hur det går till. 

– Vi odlar inte säden, men vi maler mjölet. Vi odlar inte kaffet, men vi rostar bönorna. Vi har ingen ko, men vi kärnar gärna smöret. Vi köper inte tulpaner i höstrusket eller äter ”färska” jordgubbar på nyårsafton. Men vi vill tro att vi njuter desto mer när vi får ställa en bukett egenodlade tulpaner på bordet i maj – eller sätta tänderna i en jordgubbe i juni. 

För den som vill bli mer självhushållande men är nybörjare. Vilka tips vill de skicka med? 

– Det finns otroligt många tips från vår bok om självhushållning, även för de som bor i lägenhet. Och när balkongen är full, kanske man kan skaffa en kolonilott. En del av det vi beskriver är att hoppa över mellanhänder. Att köpa råkaffe, rosta och mala själv är inte svårt alls. Vi beställer, från en gård en stor säck från en ekoodling i Etiopien. Kaffet blir billigare, bättre och godare. Samma med säden, som vi maler i en bordskvarn. Gott, nyttigt, billigare. Men framför allt har du koll på innehållet, säger Anders.

Paret ser på varandra och funderar över vad som egentligen är det viktigaste tipset. 

– Att inte tvinga sig till något, säger Alva. 

Anders fortsätter: 

– Exakt! Det måste få vara lustdrivet. 

Så hur ser framtidsdrömmarna ut – eller lever de faktiskt sin dröm här och nu? 

– Vi älskar att leva och bo här, men visst finns drömmar om att lära sig sådant som nya hantverk, säger Anders. 

För Alva finns en tanke om att börja arbeta med lera och dreja. De har egentligen ingen önskan om att jobba mindre än heltid, för de trivs med sina jobb och ser till att göra precis det de önskar på sin fritid. Alva slår fast: 

– Vill man något kan man inte säga att man inte har tid. Det handlar om att ta sig tid.