Här bor och arbetar båtbyggaren Fredrik Lundahl tillsammans med möbelsnickaren Amin Chambert i ett häpnadsväckande vackert ekohus, inspirerat av så kallade jordskepp, med byggkostnader under miljonen – om inte det egna oavlönade arbetet under 18 månaders byggtid räknas in i summan.  Tankarna kickade igång redan på 1990-talet då Fredrik bodde i USA och fascinerades av alternativa byggtekniker. 

– Jag har alltid varit sådan att jag letar på andra sidan staketet, bortom det kommersiella, förklarar han. 

När han besökte ett projekt i Kanada, The Ark, som handlade om att testa alternativa lösningar för energi och uppvärmning samt att utgå ifrån byggnadens plats gjorde det ett djupt intryck. 

– Det satte sig som en stämpel i skallen på mig under lång tid. 

Det var något av en slump att han så småningom skulle komma att hamna just i Landskona. En kompis ringde upp och berättade att det fanns en över 200 år gammal kvarn som kommunen kommit över genom ett markförvärv, K-märkt, och i behov av renovering. Dyrt för kommunen, som gärna ville hitta någon som på ett seriöst sätt kunde ta sig an den. ”Det låter som något för dig, Fredrik” sa vännen.  

Fredrik tog det som ett skämt, ett så pass stort projekt tedde sig orealistiskt. 

Men efter att ha tittat på kvarnen i dess fantastiska landskap inledde han ändå samtal med kommunen. Berättade att han för att ta sig an restaureringen av kvarnen skulle behöva bygga en stor verkstad i anslutning till den, med plats för både båtbyggarverkstad och finsnickeri – men självklart utan att smäcka upp ”en ful låda”.  

Vännen och arkitekten Hans Jürgen Sass, kopplades in, även han inspirerad av jordskeppsrörelsens tankar om att bygga på platsens villkor och med det begagnade material som finns att tillgå.  På hyfsat kort tid fick de ihop en skiss till ritning som godkändes som underlag för ett bygglov. 

– Kommunen var tillmötesgående, de var angelägna om att slippa ta hand om möllan.  

Att allt är byggt av återbrukat material kommer sig inte bara ur ett genuint intresse för natur och klimat, det var dessutom en nödvändighet för två hantverkare utan stor budget.

– Är man inte besutten får man vara uppfinningsrik. Det ena är att vi klarat bygget på lite pengar. Det andra är livscykelkostnaden, kan du minimera behovet av belysning och uppvärmning är det bra för både individens plånbok och för planeten, säger Fredrik.  

Byggnaden värms huvudsakligen upp genom att de stora fönstren gör att värme ackumuleras. Istället för att vädras ut, vänds den ner i ett stenmagasin under huset, som genom fläktar värmer upp bottenplattan.  

– Makadam får funktionen av ett batteri. 

Större delen av året är detta tillräckligt, men någon gång i slutet av november tills framåt mars kan de behöva kompletterande uppvärmning. Den får de genom golvvärme från en vedpanna där de mest eldar kutterspån och spillvirke från verkstaden – plus ibland inköpt ved. För varmvatten har de solfångare. Elbehovet är inte stort, men på sikt är planen att även sätta upp solceller.  

Den som tidigare hört talas om jordskepp ser kanske framför sig ett hus med väggar som inte är särskilt vackra. Oftast är de byggda av kasserade bildäck, fyllda med sand och jord och ljusinsläpp från bara ett håll.  

Fredrik Lundahl förklarar att bildäck inte egentligen är något centralt i konceptet, men de jordskepp som kom att byggas i USA på 1990-talet utgick från de material som fanns där och då, möjliga för återbruk, som ingen hittat något annat lämpligt användningsområde för.  

– Däcken samlades på hög då, det fanns varken återanvändning eller återvinning. Kanske är det annorlunda nu? 

I Landskrona fanns inte bildäck samlade på hög, däremot lättbetongsblock från en nedlagd industri.  

– Att återbruka något som annars går till tippen är liksom självklart alltid eko, konstaterar Fredrik.  

Golvet till den stora verkstadsdelen är en återbrukad ekparkett från en tidigare dansbana. I bostadsdelen är golvet infärgad betong. Väggarna är putsade på de återbrukade betongblocken och i taket sitter träullit.  

Huset är speciellt. En underbart vacker trädgård, med uteplatser i söder och öster, bildar övergången mellan byggnaden och den omgivande naturen. Blommor blandas med ätbart i böljande formationer på bäddar upphöjda av låga murar i natursten. Husets tak är täckt av högväxt gräs. På den östra uteplatsen består golvet av runda ekplattor som Fredrik fixerat i grus, cirka 15 centimeter djupa.  

– Att de så småningom förmultnar är naturens gång. Ett tips är att hugga bort barken, kärnved från ek är hållbart, men så småningom behöver kubbar bytas ut och då blir de förbrukade till ved.  

Att de anlitat en trädgårdsarkitekt verkar vara en kvalificerad gissning, men nej. Att titta på naturens omgivande former, söka linjer, skapa en smidig övergång mellan hus och landskap har varit riktmärket – som gett detta resultat.  

– Ingen av oss har specialkunskap om trädgård. Men när vi tänker att vi vill något, tänker vi att någon annan har säkert redan haft samma idé och så går vi till biblioteket, förklarar Fredrik. 

Men mest är det Amin som tagit sig an trädgården. För henne är det en avkopplande fritidsaktivitet och hon har sökt en mix av blommor och ätbart så att de både har tillgång till bra basvaror och en lång, blommande säsong.  

– Vi har en vattenåder under huset och att lägga en del sand runt byggnaden var ett billigt sätt att dränera. Jag var lite skeptisk, vad kan växa i sand? Det visade sig att allt jag testat hittills fungerar bra, man får bara ta reda på vad varje växt behöver, mer än sand, för att må bra, förklarar hon.  

Egentligen skulle huset, som 2006 – efter en byggperiod på 18 månader och där det mesta gjordes utan inhyrda hantverkare – bara ha varit verkstadslokal. Själva bostadsdelen skulle vara i möllan. Men restaureringen av den visade sig vara betydligt mer tidskrävande än de föreställt sig och först nu är den, nästan, redo för inflyttning.  

Så i många år har Amin och Fredrik bott och arbetat i samma lokaler. Båda känner att det inte bara funkat – utan dessutom gett något extra. Inte minst på grund av ljusinsläppet från både söder och öster.  

– Vi klarar oss med dagsljus, behöver inte tända lampor, det är helt unikt. Du har ljuset, transparensen, du är medveten om regn och sol, streck med flyttfåglar, en dialog med vad som händer utomhus, konstaterar Fredrik.  Han och Amin känner båda att det faktum att de bor och arbetar integrerat i samma lokal har både för- och nackdelar – men båda känner att fördelarna överväger.  

– De flesta lägger en herrans massa timmar på förflyttning mellan jobb och bostad. Fulla trafikleder och pendeltåg sliter på naturen. Man skulle kunna räkna på hur mycket energi det förbrukar till en ganska tvivelaktig nytta. Att bo och jobba på samma plats, eller på cykelavstånd, tycker jag är ett viktigt ekotänk, säger Fredrik.  

Amin håller med. Hon känner att det dessutom är ett plus att de hela tiden har så nära till sitt kök och sin trädgård.  

– Att äta okej mat är viktigt för mig. Jag experimenterar och odlar lite mer för varje år. Alla kryddor odlar jag själv. Dessutom allt möjligt, som pumpa, lök, purjolök, potatis, jordärtskockor och olika bladväxter. Tomater ibland, bönor ibland. Jag uppskattar de här grönsakerna och rotfrukterna som basvaror i vardagen, att bara kunna gå ut och hämta. Blomsterrabatterna ser hon som en del av att må bra i livet.  

– Jag har tidigare i livet upplevt stressproblematik och känner att trädgårdens skönhet är läkande. Tidigast på våren slår lökarna ut, sen kommer blåregn, magnolia, funkior, ormbunkar i det skuggiga hörnet, torrväxtsalvior som blir buskhöga här – och så vidare. Sådant som står ett tag, gillar jag. Det betyder mycket för min rekreation.  

Fredrik flikar in: – Blommor är bra för både människor och pollinerare. Och är människan glad gör den inte så mycket harm. Det har gått ett antal år sedan huset/verkstaden stod klar. Det enda som Fredrik tänker att han borde gjort annorlunda är att de åkerbrukade fönstren inte var värda besväret. Han plockade ner dem från en byggnad som stått tom i minst 15 år. Det var svettigt.

Till det kom transporten och ett enormt arbete med att rengöra dem och montera upp dem.  

– Alla timmar jag lagt på att skura bort 15 års skit – och sen blir resultatet sådär… Trots att glas är energislukande att tillverka säger jag ärligt att det hade varit bättre för oss att beställa. Initiativet att allt skulle vara återbrukat var gott och vackert. Resultatet cad gäller fönstren blev inte 100 procent, och sånt är livet. Jag vill dela den erfarenheten till andra som bygger av återbrukat material de kommer över, att tänka sig för både två och tre gånger. Fråga om andras erfarenhet. Att jobba med återbrukat material är bra för plånboken men det kräver väldigt mycket tid.  

Trots att Amin arbetar som möbelsnickare har hon bara byggt delar av inredning och möbler i huset, hon känner att hon vill skilja på jobb och fritid. 

 – Jag uppskattar designklassiker. Jag känner att jag vill göra annat när jag är ledig än att tillverka till mig själv.