– Vi hade inte pengarna och vi är rätt opraktiska. Vi var överens om att det är trevligare att hälsa på våra vänner i deras sommarhus, förklarar Håkan Elofsson.

Hösten 1987 reste de tillsammans till Österlen. Eftersom de aldrig hade varit där tidigare kom vännerna de besökte med en lysande idé: Vi åker in till Simrishamn, tar några lappar hos en mäklare, så kommer vi ut på lite udda småvägar.

 – Det var underbart! Vi skrattade åt ett antal lador och olika ruckel till salu, minns Håkan.

Men så kom de till Hammenhög, dryga milen utanför Simrishamn. Där skymtade de en gestalt som var där för att se huset i fråga. Håkan och Ulrika tittade på varandra och sa i en mun:

– Någon annan jävel är här för att köpa vårt hus…

Håkan jämför med ett par som glömt kondom:

– Oförhappandes ”blev vi med hus”.

 Utan att egentligen ha varken tid, kunskap eller pengar… hur blev det möjligt? Nästföljande dag träffade de mäklaren vid middagstid, vilket på skånska betyder lunchtid. De fick en visning och känslan för huset kvarstod. Men priset för huset, inklusive säljarens teknikfirma, var för paret hisnande. Mäklaren satte dem ändå i kontakt med säljaren Karl-Wilhelm, känd i trakten för att kunna lösa det ingen annan klarade. Han hade bland annat utvecklat teknik till Viggen-plan.

– Jag är så oteknisk att jag knappt kan sätta in batterier i en radio och frågade om vi kunde skjuta fram tillträdet och slippa köpa firman, att han fick tid på sig att sälja tekniken själv.

– Han blev lättad. Och erbjöd oss att köpa huset för drygt en fjärdedel av utgångspriset, taxeringsvärdet. Det som räddade oss var att vi inte hade bråttom. Karl-Wilhelm, som sålde sitt barndomshem, var en noggrann person.

De gick till banken och sa att de inte hade ett öre till kontantinsats – och fick låna pengarna. Huset var i behov av upprustning. Flera golv var ruttna, ner till bjälklaget. De gjorde underarbetet själva och anlitade en snickare för att lägga nya trägolv och modernisera köket.

– Enda fördelen med att ha dåligt med pengar är att man hinner känna hur man använder huset. Man river inte ut väggar och tänker öppna lösningar.

Den ljust, gröna fasaden var de helt överens om att den var underbar, så när den så småningom målades om, valde de samma kulör.

– Jag kallar färgen på fasaden för korall. Vi tänkte på Karl-Wilhelm, han tyckte om grönt i alla färger, så varför inte gå på samma? Alla frågade om vi inte skulle passa på att måla vitt – men vitt är det tråkigaste jag vet!

Och invändigt?

– Ulrika gav mig helt fria händer och man kan säga att jag gick loss. De använde huset i flera år och sedan blev det lätt, det gav sig av sig själv, berättar Håkan.

– Alla rum har fått sin egen personlighet. Alla möbler är ärvda eller inköpta på auktion eller loppis. Färgerna behöver inte hänga ihop. Då blev det plötsligt väldigt roligt!

De satte tillsammans bara upp en regel, att spara något intakt varje rum, för att historien ska få vara kvar. En kristallkrona, en bit av en tapet, i något rum kornischerna över fönstren. Samtidigt har de tillfört modernitet, med solceller och ett tillbyggt växthus.

Hur blev det – och hur känns det?

– Känslomässigt känns det så bra att komma hit! Jag blir lugn. Alla kanske inte blir lugna i så starka färger, men det blir jag. Man tänder ett ljus och känner, ”nu är jag hemma”!

Håkan Elofsson har jobbat som fotograf sedan 1979. Han har fotograferat för ett femtiotal magasin och ställt ut på en rad museum och gallerier runt om i världen. Han tänker att bakgrunden som fotograf och konstnär spelar roll för hur han inrett.

– Jag har alltid gillat färg! Dessutom har jag rest mycket i Latinamerika där de inte är så försiktiga. Jag tror att jag har fått mycket med mig från det. Det är inte farligt att blanda färger. Istället blir det väldigt levande.

 Vi rör oss från rum till rum – som faktiskt är just personligheter. 

Kodakrummet går i en kraftig varm, gul färg som kontrasteras mot varm röd. Håkan tog med sig en fotopappersask till färgaffären och fick de exakta kodak-färgerna.

– Det här rummet gjorde jag när min fru var bortrest, jag vågade inte i förväg tala om hur jag tänkt. Jag tycker att det blev världens bästa rum, oavsett om det är sommar eller vinter. Tänk dig de här färgerna plus en julgran, det är svårslaget! 

 Även taket går i samma gula färg.

– Det är jätteviktigt! En konstnär och målare lärde mig, då blir det helt. Numera tänker jag alltid på det när jag målar. Det blir omslutet. Här sitter jag jämt i min mormors stol, jag läser och har koll på allt. Jag kom på att jag målar de höga dörrfodren i mörkt blyertsgrå, då blir de som ramar in till de andra rummen. Grått är så snyggt till både gult och rött, det låter färgerna lysa, plockar fram dem. 

Man får inte heller fega när man målar golv, om du frågar Håkan:

– I köket har vi målat golvet i grönt. En lugn, grön färg runt skåp och annat. Det finns något härligt i ett blankt köksgolv, man har med sig sina barndomsminnen, minnen från sin uppväxt.

I rummet som kallas gråzonen bryts grått mot en platsbyggd bokhylla i grönt. Här finns en projektor och rummet används som biograf.

Genom dörröppningarna skymtar Gubbrummet, där taket går i gul-grönt och Crystal Palace, döpt efter den gamla kristallkronan som fick hänga kvar. I Skogsgläntan har en bit av en äldre tapet sparats för att ge karaktär.

 Gubbrummet, som fick sitt namn av dottern, är en favorit. Liksom i resten av huset, finns här en lekfullhet. Många gamla affischer och underfundiga prydnadssaker, ett exempel är korvsarkofager i porslin, omgivna av tre väktare.

På väggen hänger en bild av farfar, ovanför pappans gamla fotbollsskor och ovanför det, en hatt Håkan använde i barndomen.

– Ett stilleben över tre generationer! Mycket här är ärvda saker, annat är inköpt. Det har fått ta många år.

– Jag samlar på mig under resor, loppisar, överallt. Jag är lite av en sakletare, men inte om det är för dyrt, då är det ingen vits.

Kan färgsättningen av ett rum påverka ditt humör och välbefinnande?

– Absolut! Hela huset utstrålar värme. Köket har dämpade färger, där blir jag lugn. Sovrum och gästrum har lugnare färger. Lätt blå och grå färger som ändå inte är kalla. Alla som sover där känner lugn. I Kodakrummet och i Gubbrummet blir du på gott humör!