– Gillar du att bygga kök, undrar jag. 

– Jag gillar nog att bygga allt, svarar Hanna. 

Vi träffas i hennes lilla yogastudio Little Peace i Råsunda, Solna. Hon kan verkligen inredning, hon har inrett hela yogastudion själv. Och det är inte allt, genom åren har hon renoverat en hel del, utan att förstöra husens tidsanda, snarare tvärtom. Vi pratar funktion kontra design och att se och förstå, att vara på samma våglängd och att kunna se resultatet innan man ens har börjat bygga.

Egentligen har vi träffats för att prata om sekelskiftesköket som hon har renoverat tillsammans med sin man Markus, men så berättar hon plötsligt om ett kök i Solna som hon har återställt till 1950-tal – på bara en vecka. Hon scrollar i sin mobil ett tag och hittar till slut bilder på funkisköket - före och efter - för det här var tiden innan man publicerade sitt renoveringsprojekt på Instagram. 

Jodå, Hanna har ett starkt öga för inredning och byggnadsvård, och förmåga att göra. 

– När jag var liten visade min pappa mig hur jag skulle bygga, men han visade bara en enda gång och sen fick jag göra resten själv. Om tre hål skulle borras så visade han på den första och sa ”titta noga nu” och sen fick jag göra de andra två själv, berättar Hanna. Det har gjort att Hanna förstår logiken i att konstruera, bygga och renovera.

 – Jag har ju vuxit upp med föräldrar som byggt. I min uppväxt tog man ner väggar och satte upp nya. Rum förändrades hela tiden, ett vardagsrum kunde plötsligt bli sovrum och vice versa. 

Förändring är något som Hanna också tagit med sig senare i livet. Att kunna se det andra inte ser.  

– Vi köpte en gammal släktgård i Örnskökdsvik av min mamma och hennes bröder. Där fanns ”det norra rummet”, ett rum där man bara ställde in gamla sängar och möbler. Ett kvadratiskt rum med tre stora spröjsade fönster i tre riktningar. Det låg en plastmatta, kvistfur i taket, en trasig eldstad i ett hörn och en ganska tråkig tapet. 

– Mina morbröder brukade säga att ”det blir inget av det där norra rummet”. Men jag satt i det där rummet och tittade på hur ljuset föll och kände att det visst var ett rum med möjligheter. Så jag kom på idén att flytta köket från den lilla jungfrukammaren till just det rummet, och bygga ett rymligt bondkök med plats för matbord. 

Från idé till verklighet... tre år senare och köket är nu nästan färdigt. Första sommaren målade de taket med linolja. Sedan fokuserade de på att tapetsera, ta bort plastgolvet och lägga plankgolv som de sedan vitoljade för att behålla ljusheten i rummet. Andra sommaren murade Hanna spisen, något som hon aldrig har gjort förut men kavlade upp ärmarna och körde på. 

– Jag förstod snabbt att man ska kasta på murbruket med klibbighet. Är det för torrt kommer det att rasa ner.

Så Hanna läste på och tittade på utbildningsfilmer för murare. Ungefär samtidigt hittade Markus en nätt och sliten dörr i grannens lada, något som Hanna tyckte skulle bli perfekt som dörr till ett skafferi. Det blev startskottet för kökets planlösning. 

.– Vi ville ha vinkelkök först, men också ha ett öppet kök där hörn inte blir döda ytor. Så vi byggde längs med långsidan istället.

För både funkisköket och sekelskiftesköket har Hanna tittat på hur ljuset faller in i rummet, och planerat därefter. 

– Om det står ett enormt skafferi vid fönstret där morgonljuset faller in så kommer hela köket att upplevas som mindre. Det undvek vi. 

Nu när det varmgula köket är klart så har de också upptäckt att det norra rummet inte alls är ett mörkt rum som morbröderna alltid har sagt. Med fönster i tre väderstreck ger det ett vackert ljusinsläpp under hela dygnet – morgonsol, eftermiddagssol och kvällssol. 

Snyggt.

Men vad är snyggt i ett kök egentligen, och hur hittar man balansen mellan design och funktion? 

– Det är svårt, svarar Hanna. Hur mycket bänkskiva behöver jag egentligen? I verkligheten blir våra bänkar belamrade med mer saker än vad vi först tänker oss när vi ritar upp ett kök.

Och så det här med eluttag och maskiner. 

– Vi behöver också mer eluttag än vad vi tror. Ska jag tänka realistiskt att alla köksmaskiner ska stå framme? Eller kan jag dölja det på nåt sätt? Kan jag ha ett skåp med eluttag? Hur lever jag och hur rör jag mig i det här köket?

Hannas recept när man bygger kök är tålamod, visuell ambition och ett förråd. Just i förråden har Hanna samlat på sig en hel del, saker som ”kanske skulle komma till användning” i framtiden. 

Som den gången när hon köpte sin drömfläkt på Blocket för 400 kr och lät den ligga på vinden i fem år. Där hamnade också marmorskivan, en SMEG-spis, Ikea-stommar och vitt kakel på loppis som hon köpte ”dödsbilligt”. Så till slut kom den dagen när det var dags att byta det lantliga 1990-talsköket i Solna till ett funkiskök som passade mer med husets byggår. Då gick det med blixtens hastighet, för allt fanns samlat på vinden. 

– Det gjorde att jag och pappa kunde bygga funkisköket på bara en vecka. Jag hade satt en budget på endast 18 000 kr för köket, och lyckades nå den. Byggfabriken har bra grejer om man vill ha funkisstil, men de är dyra, säger Hanna som la ribban på ”rätt saker” som Ikea-stommar och sen köpte finare och dyrare beslag som syns utåt. 

Men Hanna är noga med att säga att hon inte är en samlare, även om det låter så. 

– När jag hittar saker som stämmer med min visuella ambition så köper jag det, säger hon. Jag bygger i mitt huvud hela tiden.

Hon vet alltså redan innan hur hon vill att det ska se ut. Något som inte hennes man alltid gör. 

– Jag har förstått att människor inte ser på samma sätt. Vissa tar in världen visuellt och andra med hörseln. Några förstår logiskt, genom planlösningar medan andra vill känna på material. Jag kan se färdiga miljöer i mitt huvud, medan min man inte kan se lösningar på samma sätt. Då har jag visat honom vad jag menar med hjälp av skisser i Photoshop och materialprover. Det är enda sättet att hamna på samma våglängd. Kommer en av oss knallandes med något föremål så kan vi stämma av det mot ett moodboard och komma överens om det funkar eller inte. 

Ändå är Hanna inte rädd för att mixa och matcha. 

– Var inte rädd för att blanda prylar från olika år. Jag lämnade kvar ett 1990-tals kylskåp i funkisköket för att spara pengar, och det passar in. 

Det är fint när det skaver litegrann, anser Hanna. Alla hack och märken är en markering att ”det här är mitt hem”. 

– Vi lever ju ändå ett liv.

Material i Hanna två tidstypiska kök

Fakta material för sekelskiftesköket 

Rummet

• Golv av andra sortering. Bra sätt att komma ner i pris och vi upplevde ändå inte att det var så mycket spill. 
• Tapeter Duro. 
• Linoljefärg Ottosson färgmakeri och Gysinge. 

Spisen 

• Spisen byggdes av tegelstenar hittade bakom ladan. 
• Bruk från ladugården. 
• Spissvärta och puts köpte vi nytt, liksom kalkfärg. 
• Kakel Sekelskifte.se 

Köket 

• Dörr hittad hos grannen. 
• Dörrhandtag från Beijer. 
• Spont återanvänd från gården. 
• Lister återanvända från gården. 
• Köksstommar Ikea. 
• Luckor har vi byggt själva.
• Bänkskiva Bauhaus. 
• Strömbrytare och kontakter Elko.
• Spisfläkt Blocket. 
• Diskho Blocket. 
• Spis och kylskåp är vårt gamla från 80-talet. 
• Blandare Sekelskifte.se 
• Lampor från Ryttargatans antik i Råsunda ombyggda med hjälp av mässingsknoppar från Karlskronas lampfabrik. 
• Spont bakom bänkskiva från gården. Målad med linoljefärg. 
• Hyllor byggde vi själva och linoljemålade. 
• Förvaringsstång sekelskifte.se 
• Alla möbler fanns på gården och är slipade och ommålade. 
• Mattorna vävdes av gammelmormor. 
• Saker som inte syns, till exempel avloppsrör, vattenrör, elkablar, reglar etc. Där är allt nyköpt från olika byggvaruhus. 

Kostnad: 40 000 kr

Fakta material för funkisköket

• Plastgolvet la jag plattor a vvinyl på. 
• Stommar och luckor från IKEA. 
• Beslag från Byggfabriken. 
• Kakel fick jag i byte mot en fika på ett gammalt bygge.
•  Hyllor i vitoljat ask har jag byggt själv av limträfog. 
• Fläkt från Blocket. 
• Smegspisen köpt på Tretti.se med 70 procent rabatt då den var krockskadad – på baksidan.
• Glödlampshållare i porslin från Byggfabriken. 
• Köksblandare Hornbach. 
• Marmorskivor köpta från estniskt företag. 
• Mina vitvaror behöll jag. 
• Stolar Lilla Åland hade jag sedan tidigare och bordet Virrvarr köptes på loppis och målades svart.

Kostnad: 18 000 kr