Kloka hem
I Sara Thyselius Dexners timmerhus är ingenting lika högt, lika brett eller lika djupt någonstans, precis som Villa Villerkulla. – Jag har nog Pippi-hybris som gav mig in i ett ödehusprojekt, säger Sara som köpte ett övergivet hus och renoverade det helt själv med heltidsjobb och två små barn. Idag är huset en skinande pärla igen. Läs Saras fantastiska berättelse om hur hon föll pladask för ett nedgånget ödehus, hennes modiga renoveringsresa och hur hon fick huset att skina igen, trots flera hinder på vägen.Nina Gergi
Text
Solens strålar sken genom de bubbliga glasen och renoveringarna låg på en hög, men allt Sara kände var ren och skär glädje över det slitna ödehuset som hon nyligen hade köpt.
– Tänk att någon äntligen bor här och tycker om huset. Det är som en liten pärla som får skina igen, säger Sara med ett leende. Och man känner hennes glädje över att huset får leva upp igen.
– Det här handlar inte om mig som person, det handlar om huset och att just jag har fått äran att ta hand om det. För varje penseldrag som jag har dragit så har jag blivit mer hel som människa, precis som huset har blivit mera helt som hus, säger Sara.
Men vi tar det från början.
Utanför Eskilstuna bland böljande fält, inbäddat bland vacker blandskog, ligger Saras röda timmerhus med vita och gröna detaljer. Några av träden har stått här lika länge som huset, i mer än 140 år. Det är idag ett välvårdat och omhändertaget litet hus från 1880, beläget nära stan men ändå på landet, ett varmt och otroligt vackert hus som har fått mycket kärlek. Men det har inte alltid varit så.
För bara tre år sedan stod huset tomt. Ingen människa syntes till och trädens grenar hade börjat inkräkta på huset så pass mycket att de slog hål i taket, ena skorstenen hade slagits ner och vatten hade börjat rinna längs murstocken ända ner till torpargrunden. Det var spöklikt med alla vildvuxna träd och buskar som mest liknande en djungel. Det var också i det skicket som Sara bestämde sig för att försöka köpa det ensliga slitna huset.
– Jag hade passerat huset i över tjugo års tid på väg till stallet och hela tiden undrat varför ingen gjorde något när träden bara kröp närmare och närmare huset. Nu skulle jag separera och letade efter ett eget hus. Men jag ville bo kvar i bygden och det här huset låg nära gården jag bodde på och nära barnens far. Då bestämde jag mig för att leta upp husets ägare och fråga om de ville sälja huset.
Har man träffat Sara så ser man snabbt att hon är en handlingskraftig tjej med energi utöver det vanliga, lite som Pippi Långstrump. När andra säger att det här går inte så skulle Sara nog säga som Pippi brukade säga ”Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag helt säkert” och kavla upp ärmarna.
Sagt och gjort.
Med hjälp av fastighetsbeteckningen hittade hon ägaren, en äldre man i Stockholm, och ringde, men fick inget svar. Hon ringde igen. Inget svar. Hon skrev ett brev och berättade varmt om sina intentioner. Fortfarande inget svar. Hon ringde ännu en gång. Svaren ekade lika tomt som huset självt. Efter ett intensivt detektivarbete fick hon kontakt med ägarens son.
– Dagen därpå ringde pappan upp mig. Han var intresserade av att sälja men behövde prata med övriga familjen, berättar Sara. Det var en lång och känslosam process för alla inblandade och jag förstod att det behövde få ta sin tid.
Och det tog tid, men till slut fick Sara ett efterlängtat ja.
– Jag var på en tjänsteresa utomlands när jag fick samtalet. Där stod jag på en parkering och försökte att inte gråta av både glädje och lättnad. Jag kände en sån enorm tacksamhet, säger Sara,
Ägaren bad Sara att lägga ett bud på huset, något som inte var helt lätt. Hon behövde först göra grundlig research. Och medan Sara försökte få fram ett pris så sköljde frågetecken ner över henne som ett sommarregn.
Huset står i närheten av Jäders kyrka och därför behövdes ett utlåtande från Länsstyrelsen för att få gräva ner avloppsanläggning i trädgården. Avlopp fanns nämligen inte, här fanns bara dass. Inte heller fanns det vatten indraget eller fungerande el.
– Det var som att laga Pettsons pannkakstårta. Om jag skulle göra en sak så behövde jag först göra sex andra saker. Jag har därför lagt ner lika mycket tid på administration, research, pappersarbete, ritningar, projektledning och ansökningar som på själva byggandet, säger Sara.
När Sara hade undersökt alla hinder som kunde tänka finnas och analyserat vad hon behövde göra för att huset skulle vara beboeligt skrev hon en projektplan och gick till banken. Men hon fick varken ett vanligt huslån eller en byggkredit eftersom huset var i så dåligt skick.
– Jag fick ta ett lån med hög ränta istället. Nu var det bara att ta ett djupt andetag och renovera med överljudshastighet för att snabbt kunna värdera om huset och då också lägga om det till ett vanligt huslån med mer human ränta.
För de flesta tar renovering av äldre hus många år, men för Sara tog det bara nio månader från det att hon startade. Hon började i januari 2018 och i september samma år värderades huset om. Då hade hon lagt om taket, murstockarna och eldstäderna renoverades av kakelugnsmakare, bergvärme borrades och vattenburet uppvärmningssystem installerades, vatten drogs in, el drogs om, tillbyggnad för badrum och groventré byggdes, övervåningen inreddes till tre rum med takkupa i mittenrummet, köket kom på plats, alla ytskikt och fönster renoverades och fasaden färgades rött.
Och hela vägen har hon valt material som får huset att andas (plast valdes självklart bort!). Det här är ett hus som får ett byggnadsvårdshjärta att slå extra hårt. Huset lever igen!
Men det har varit tufft för Sara som höll ett högt tempo under renoveringen med ett heltidsjobb, många tjänsteresor och barnen varannan vecka.
– Kroppen höll ihop på håret och jag tappade vikt. Många tårar föll under den tiden men det har varit mer glädjetårar än sorg och värt alla tårar i världen, säger Sara.
På vägen har hon också fått motarbeta synen på vad kvinnor förväntas kunna.
– Jag har nog svart bälte i att parera mansplainingar vid det här laget, säger Sara. När en två meter lång man tittar ner på mina 1.66 centimeter då måste jag vara påläst och ha välgrundade argument, vilket jag hade, berättar hon och menar att hennes tidigare två renoveringar har varit hennes räddning. Men också hennes nätverk av kunniga vänner och familj som har funnits där för henne hela tiden. Fast ändå har resan varit Saras egen resa, och allra mest har det handlat om huset.
– Jag är så glad att huset får liv igen igen och att det får komma fram ur djungeln som det en gång var omringat av. När de äldre i bygden stannar bilen på vägen utanför för att säga att de är så glada över hur fint det har blivit, då blir jag lite gråtig för det är nog den finaste komplimangen man kan få.
FAKTA OM SARAS ÖDEHUS
FASAD, GRUND OCH FÖNSTER
Huset är ca 120 kvadratmeter fördelat på ett och ett halvt plan med en stomme av liggande timmer utan ytterpanel ståendes på en torpargrund. Huset har kvar sina vackra originalfönster från 1880 med munblåst glas och lösa innanfönster. Till de fönster som saknade innanfönster har Sara själv tillverkat nya enligt gammal modell.
De vackra snickeridetaljerna på farstukvisten låg i spridda skurar över fastigheten när Sara tog över den. De som var trasiga eller saknades ersattes av nya av samma modell så nu är farstukvisten komplett igen.
NATUR
Huset ligger omgivet av vacker blandskog runt huset och har vackra Jäders kyrka som granne med utsikt över åkrarna.
PLANLÖSNING
Huset består av ett hus av klassisk parstugemodell. Entrén från farstukvisten är mitt på huset och rakt fram ligger ett sovrum, till vänster ett stort vardagsrum. Till höger om hallen ligger köket, genom det groventrén med badrum och infrastrukturrum och trappa upp till övervåningen. På övervåningen ligger tre sovrum i fil. Till huset hör ett uthus med garage, matkällare och förråd.
TAK
Taket är ett klassiskt sadeltak med enkupigt lertegel från när huset byggdes. Det gamla teglet plockades ner försiktigt och taket lagades och man lade oljad masonit under den nya läkten och sen upp med det gamla teglet igen. En takkupa byggdes mitt på huset för att skapa ljusinsläpp till mittenrummet på övervåningen.
De trasiga takpannorna ersattes av pannor som Sara grävt fram ur en “skräphög” hos en av grannbönderna. Undersidan av taket isolerades inåt i rummen med ecofiber som ett alternativ istället för glasull samt ett membran som andas med huset. Detaljer från takstolarna behölls som synliga detaljer i rummen. Krångligt för hantverkarna men värt besväret för att man ska se det fina hantverket!
TILLBYGGNAD FÖR BADRUM, GROVENTRÉ OCH INFRASTRUKTUR
Huset fick en tillbyggnad för att inrymma ett badrum och en groventré. Köket ligger precis vid tillbyggnaden vilket innebär att vattnet inte behöver färdas långt i ledningar som kan gå sönder. Likaså är alla ledningar till radiatorerna dragna i isolerade rör under golven på nedervåningen för att slippa rör ovan golven i rummen. I tillbyggnaden finns infrastrukturrummet med bergvärmepump, fiber m.m. Tillbyggnaden har vattenburen golvvärme vilket är väldigt skönt på vintern när blöta barnskor ska torkas.
KÖK
Det enda som fanns i köket var en trasig vedspis och ett löst 1970-tals kök som flyttades och hamnade som inredning i verkstaden. Vedspisen renoverades och återställdes av kakelugnsmakarna. Den bidrar med värme och hög mysfaktor kalla dagar. Sara pusslade in ett IKEA-kök i det sneda och vinda huset. Köket målades sen i en härlig mörkblå färg bruten ur William Morris-tapeten.
HALL
Hallen vid farstukvisten ligger mitt i huset med tre dörrhål mot vardagsrum, sovrum och kök. Väggbeklädnaden har Sara gjort av gamla tidningar och urklipp som hon limmat upp på väggarna med tapetlim och lackat med matt parkettlack för hållbarheten. Här kan man verkligen fastna och läsa om smått och stort från det sena 1800-talet och framåt!
SOVRUM
Sovrummet på nedervåningen är målat med en mustig matt grön kulör och har en rörspis. På övervåningen ligger tre rum i fil. Rummen har låg takfot och detaljer från takstolarna och murstockarna synliga. Här är alla tre rummen vitmålade för en lite luftigare känsla med snickeridetaljer. Dörrbladen är målade i pärlgrå linoljefärg. Båda dörrbladen och fönstret i takkupan är återbruk. Likaså golven i de tre rummen, ett är gamla golvtiljor som låg som lösa spänger i sågspånet, det andra är ett gammalt golv som låg i en hög på vinden i huset och det tredje är ett nytt trägolv.
VARDAGSRUM
Vardagsrummet på nedervåningen sägs ha varit ett snickeri när huset byggdes och har därför en egen ytterdörr och en eldstad gjord för en kolbädd och hässja. Eldstaden renoverades och fick en kassett insatt för att kunna elda säkert. Golven var täckta i flera lager av dålig fernissa så de slipades och hålls nu efter med såpskurning.
Text: NINAWA GERGI
Foto: GUNILLA WELIN
Nina Gergi
Text