Det är en varm sommarkväll. Solen skiner över den gotländska gården, som ett vackert motiv. En verklighetens tavla där varje penseldrag är solens strålar. Här finns både en tystnad och en rofylldhet. Men lugnt är det inte. En stor lervägg väntar nämligen på oss i växthuset.
När vi besöker Hans Bulthuis och Jenny Andersson den här varma julikvällen berättar Hans om lera och erfarenheterna han har av det. Han bygger, han testar och provar en gång till.
– När man bygger så måste man våga testa. Se vad som funkar och vad som inte funkar, säger Hans.
Hans har testat att blanda lera med grus och sten, lera med ull, lera i badrum och ja det mesta som många skulle dra öronen åt sig för och säga ”det här går ju inte”. Men i det gamla finns mycket glömd kunskap. Allt går!
Hans första stora lerbygge var till en semesteranläggning på Västkusten. Det behövdes duschar och toaletter och han bestämde sig för att bygga det med lera.
– Alla sa att det inte skulle gå, men vi måste kasta om hela tankesättet om hur badrum ska byggas, menar Hans. Det är bättre att välja ett material i en badrumsvägg som klarar av att transportera den fukt som kommer in i konstruktionen, istället för att med ett tätskikt stänga fukten ute från en konstruktion som inte klarar fukt. I praktiken blir det ofta problem med tätskikten. Med lera kan man låta den fukt som tar sig igenom kakelfogarna vandra ut genom väggen, förklarar Hans.
Hans har arbetat med lera som byggmaterial länge. Och har man byggt ett stort växthus med en grandios lervägg, ja då har man sett lerans möjligheter.
Växthuset är stort. Jättestort. Och bedårande att se i solens sken.
– Det tog ett tag att sätta upp växthuset. Och eftersom jag gillar tanken på att använda det som redan finns så letade jag efter ett växthus som redan fanns. Och hittade den på Blocket, gratis mot avhämtning!
Inte bara växthuset är återvunnet. Allt inuti det är återvunnet också – kaklet i köket, möblerna, fåtöljerna.
Ett växthus är som att komma nära naturen. Och med den nakna lerväggen är naturen mitt i rummet. Det är rena lerväggar, som ser ut som ett konstverk i sig. Vackra ränder i grått och rött harmoniserar om vartannat och skapar en bild av ett landskap. Eller ett hav.
– När jag började bygga växthuset ville jag ha en lervägg men jag ville också ha det synligt, utan puts. Växthuset blev en perfekt lösning. Här skyddas den från regn och eroderar inte bort, och den fångar ögat utifrån.
Naken lervägg. Man fastnar lätt med blicken på lerväggen. Och jag kan inte låta bli att känna på den. Den känns len men ändå lite sträv. Den är hård och kontrasterar mot det sköra växthuset av glas. Där i solens sken ser den naturlig ut. Var har den leran varit? Den måste bära en historia med sig.
Hans förklarar att han har hämtat leran från två platser och sen experimenterat sig fram. Den grå leran har han grävt upp från sin baksida. Och den röda leran har han hämtat från Estland på sin släpkärra. Två ton rödlera tog han med sig, och det var knappt så att den räckte. Han fick vara kreativ eftersom han inte hade så mycket rödlera med sig, iallafall inte för just det här ändamålet.
– För att vara sparsam la jag en träskiva i formen när jag hällde i gråleran och tryckte lite grann, tog ut skivan och hällde i rödleran. Sedan stampade jag all lera med maskin. Resultatet blev att en sida blev mer grå än den andra men den sidan blev köket så det löste sig, berättar Hans.
Det ena har lett till det andra.
– Vi har också provat att göra block av lera och ull. Det fungerade väldigt bra men problemet var att leran sög upp ullfettet så att det blev fettfläckar på det. Vi insåg snabbt att man måste tvätta ullen först. Det löste vi med starta ett eget ulltvätteri.
Hans slutade att bygga med lera på uppdrag åt andra när han flyttade till Gotland. Nu har han fått skapa själv, istället för att driva företag.
På Gotlandsgården trivs Jenny och Hans, och projekt finns det gott om. Jag tittar ut över gården och ser vad de har skapat under de tio åren som de har bott här. Det är en vacker plats att bo på. De flyttade hit för att gå i förtidspension och ta det lugnt.
– Men det har jag förstått att så blir det inte, säger han och skrattar.
FAKTA
Växthuset
Hans och Jenny ville ha ett orangeri och sökte ett befintligt som skulle rivas. De lyckades hitta ett befintligt som såldes mot nedmontering. Hans ringde på annonsen, men den var redan såld. Två månader senare såg han samma annons igen på Blocket. Det visade sig att de som hade köpt växthuset var där en dag, sedan gav de upp och åkte därifrån. Hans fick den gratis om han monterade ner den, vilket han gjorde. Och nu står den på gården på Gotland och är en frukostplats för bed & breakfast-gästerna.
Kubbgolvet
I växthusets sittdel har Hans lagt 7 cm tjockt kubbgolv av ek. Det visade sig vara lite problematiskt eftersom värme på sommaren får golvet att krympa. När höstens fukt kommer sväller det. Det löste Hans med en kant som han plockar bort på hösten så att golvet kan expandera. På våren, när golvet krymper, lägger han tillbaka kanten igen.
Flygande mattan
I växthuset finns fåtöljer med en flygande matta. Idén kommer från ett hemligt hus som står mitt i skogen på Gotland. Ingen hittar dit. Det magiska med huset är speglarna som ger illusion av att huset svävar i luften. Och precis den känslan ville Hans skapa i sitt växthus. Därför höjde han upp fåtöljerna på en platå och lade en liten spegel under för att ge samma intryck. Och visst svävar mattan i luften?
Kort om lerbygget
Väggen är tillverkad av två olika sorters lera. Rödlera från Estland. Grålera från gården på Gotland. Blandningen är lera, sand och grus.
Så här gjorde Hans
Han blandade leran och hällde i en form. Sen använde han en lufttrycksstamp för att stampa leran. Man kan också stampa för hand. Det går egentligen inte så mycket fortare med maskin. Så fort man har stampat färdigt så tar man bort formen.
