Det här är bara en del av familjen Wikstens köksresa. 

Den andra delen handlar om att återskapa, och att göra exakt som man vill. 

Huset, som är byggt år 1920 hade under 1960-talet, som i de flesta svenska hem, moderniserats. 

– Man rev ut kakelugnen och vedspisen och ersatte det med dåtidens ”moderna” kök från 1968. Inte ett så jättetrevligt kök, berättar Magnus som kände ett ansvar för huset. 

– Vi har ju fått låna det här huset en kort tid på jorden, och då måste vi också förvalta det. Det blev vårt ansvar att se till att köket fick tillbaka sin själ. 

Hur ger man ett hus sin själ då? 

För Magnus innebar det rent praktiskt att han fick åka över hela Sverige för att hitta delar till det. Rent mentalt innebar det mycket tankar och funderingar. 

– Jag kunde sitta och stirra in i en vägg i tio minuter. Familjen undrade vad jag höll på med… men jag konstruerade i mitt huvud helt enkelt. Försökte föreställa mig hur det skulle se ut, det måste få ta sin tid, säger han. 

Efter många minuters funderande framför de starkt gröna väggarna i 1960-talsköket, så bestämde familjen sig för att förändra köket efter husets tidsera – till sekelskifte. Men inget därute i köksdjungeln passade deras önskemål. Så Magnus och hans fru Madeline satte igång. Och alla hjälptes åt, också deras två barn Victor och Noel. Det här blev familjen Wikstens projekt. 

Visst hade familjen renoverat och byggt en hel del genom åren men huset i Örebro blev också det hus som de verkligen har jobbat med varje liten detalj för att återställa till 1920-tal. Och det är ett litet hus, men med mycket karaktär. Alla detaljerna finns där idag, och med det också värmen. 

– När man sätter tillbaka detaljer som kakelugnar i ett sekelskifteshus igen, och när man bygger in vedspisar igen. Då börjar liksom värmen komma in i huset igen, förklarar Magnus. 

Och det är ett varmt och ombonat kök vi står i. Inte minst för att färgvalet är genomtänkt men ändå vågad. Den skogsgröna färgen skiftar och kan uppfattas gult i vissa ljus, och ibland svagt blå. 

– Men det är skogsgrönt, säger Magnus bestämt och berättar att de har målat med linolja. 

Vi diskuterar färgen ett tag. Tapeten skiftar också i ton – från röd till gammelrosa, till aprikos. 

– Det är så härligt med färger från förr, konstaterar vi till slut. 

Vedspisen med kåpan är den rörda tråden i köket och avgjorde valet av svarta vitvaror, strömbrytare och vägguttag. 

– Man vågade på ett annat sätt då. Dagens hus har bara vitt, vitt, vitt, vitt, vitt överallt. Det är ju så tråkigt, tycker Magnus. 

Man kan inget annat än hålla med när man står där i ett färgglatt kök som omsluter oss. Luckorna är målade med linoljefärg. 

– Att måla luckor med linoljefärg var fantastiskt säger Magnus. Man späder ut linoljan med lite balsamterpentin första strykningen. Då blir den lite tunnflytande och sugs in i träet. Andra strykningar så kör man bara vanligt, alltså inte utspädd linolja. 

Så enkelt! 

Diskbänken är av zink, som man inte ser så ofta nuförtiden. 

– Ja, zink var väldigt vanligt material vid den tiden som huset är ifrån, förklarar Magnus. Och sen satte vi in vedspis i köket också. 

– Originalspisen var borta men jag fick tag i en gammal vedspis som vi putsade upp. För att få in vedspisen fick vi ändra form på köket och sätta in en köksö istället. Men vi fick mer arbetsytor på köpet. 

Några saker har de fått göra avstamp från, som höjden på arbetsbänkarna, eller att ha moderna vitvaror. 

– Naturligtvis kunde vi inte ha låga arbetsbänkar som det var förr i tiden, utan vi var tvungna att bygga 90 cm höjd. 

– Det är inte ett museum vi bor i. Vi ska använda köket också. 

Vad kostar det att återskapa ett kök?

– Det är svårt att räkna det i pengar. Kostnaden är mer mental när man gör allt själv, svarar Magnus. Det tar på krafterna att leva i byggdamm så länge. Tar man in hantverkare så får man arbetet slutfört snabbt men nu tog det månader och vintern 2022 var nog värst för oss. 

Var det värt allt slit? 

– Ja definitivt! Nu kan vi ju grädda den godaste pizzan i vedspisen. Det ska vi göra ikväll!