Designern och konstnären Emma Dahlqvist: ”Vad är korgen värd?”
Kloka hem
Emma Dahlqvist vill att fler ska skapa nytt av det som redan finns. I nya boken Fläta lär hon oss att fläta med allt som går att böja. För det är genom skapandet som vi också kan förstå att det inte alltid är prislappen som avgör sakers värde.
Emma har alltid älskat att skapa. Efter en masterexamen i Textildesign på Borås Textilhögskola kastade hon sig in i det okända. Hon blev den experimentella konstnären och designern som vågade göra nytt av gammalt. Till en början tog hon näver till sitt hjärta – ett traditionellt och nästan bortglömt naturmaterial – och satte det i dagens ljus.
Emma håller kurser i näverslöjd, har skrivit två böcker och fått pris och utmärkelse för sitt arbete. (Photo: Lennart Weibull)
– Näver var förr i tiden det som skyddade oss, vi tillverkade skor, väskor och tak av det. Men när plastpåsar och petflaskor kom in i bilden försvann det.
Det vill Emma förändra, och hon använder det finurliga uttrycket ”det är now or näver” (också namnet på en av hennes utställningar).
Flätning är en form av vävning, fast utan vävstol, där du med med dina händer och några få, enkla verktyg skapar tredimensionella konstruktioner. (Photo: Lennart Weibull)
Emma testar sig fram, experimenterar och gör om när det blir fel. Hon har tålmodigt ägnat sig åt laserskärning och origami och undersökt hur näver kan användas som textilt material.
Nyfiken på mer prövade hon att använda näver som byggnadsmaterial.
– Inom skogsavverkning skrapar man av björkens bark och det blir små, små spillbitar som innehåller mycket lignin. Genom att utsätta spillmaterialet för hög värme och press fungerar ligninet som ett naturligt lim vilket gör att det går att skapa ett kompositmaterial av det, förklarar hon.
Till det här serveringsfatet kan du använda de flesta flexibla material som växer i naturen, till exempel grenar från bok, sälg, lärk eller furu. Se dig omkring i och experimentera med de material du kan hitta. (Photo: Lennart Weibull)
Hon har också tagit det cirkulära tänket ett steg längre när hon förädlade matavfall från restauranger till naturlig textilfärg.
På senare tid har Emma gått tillbaka till barndomens minnen. Något som många gjorde som små barn var att fläta (i timtals!), likaså för Emma som plockade upp det igen, och började att fläta.
– För mig handlar det inte om att jag tycker att det nya är bättre, tvärtom har jag stor respekt för äldre kunskap kring material och tekniker.
Uppvuxen på landet med närhet till skogen tycker hon att det känns lite klyschigt att säga att uppväxten där har pushat henne, men lite har det nog absolut bidragit erkänner hon.
– Det har förändrat mitt sätt att se på miljön. I början hade jag nog en naiv syn, jag tyckte att all naturmaterial var bra. Bättre än allt annat.
Emma har med laserskärning fått näver att gå från att vara hård och stabil till att bli mjuk, stretchig eller taktil, mer som textil. (Photo: Lennart Weibull)
– Men nu vet jag bättre än så. Det är komplicerat i den värld vi lever i nu. En värld där vi redan har så mycket saker omkring oss. Ska vi verkligen tillverka mer, eller använda det vi redan har?
Emma har en stark kärlek till att skapa, men hon har också en stark vilja till att inte konsumera. Det har fått henne att fundera.
Näver har unika egenskaper och är en restprodukt från dagens skogsindustri, vilket gör det intressant för hållbar design i framtiden. (Photo: Lennart Weibull)
– Det är häftigt att skapa, först då förstår man sakers värde, och att de faktiskt är gjorda av någon. Ta en korg som exempel, den kostar bara någon hundralapp i affären men tar timmar att tillverka, och för hand dessutom, säger Emma fundersamt och tystnar en stund.
