Både Julia och Carl levde hektiska storstadsliv under många år.
Han var managementkonsult för ett amerikanskt bolag och reste
kors och tvärs, hon var yogalärare i London. Så korsades deras vägar, kärleken spirade och det första barnet, Leopold, föddes. Det
kom att förändra allt.
– Alla miljö- och klimatkurvor pekar åt fel håll, i princip. Vi
började fundera över vart världen är på väg och hur den kommer
att se ut när Leopold är 30 år. För mig var det en otroligt dyster
bild som målades upp, säger Carl.
Trots att ingen av dem växt upp på landsbygden eller tidigare
intresserat sig för jordbruk var det plötsligt det enda som
upptog deras tankar. Tidigare hade deras miljöintresse sträckt
sig till att handla Kravmärkt i mataffären, i stort sett.
– Vi hade precis byggt ett nytt hus på Resarö som vi trivdes
bra i. Vi bodde där i ett år men sen kände vi att vi måste göra mer.
Även om vi inte kan rädda världen så kan vi göra en liten skillnad
någonstans, säger Carl.
Flytten till den gamla 1800-talsgården, med tillhörande 74
hektar mark, skog och åkrar, gick på hösten 2012. Då hade tiden
stått stilla på gården i över 50 år. Ängarna var igenväxta, dammen
torrlagd och jorden på fälten näringsfattig. Det fanns bara ett litet
problem – varken Julia eller Carl kunde i stort sett någonting om
hur man bedriver ett lantbruk.
– Nej, inte mer än det vi testat på i vår lilla trädgårdstomt
hemma! Men jag tror också att vi hade en fördel där för det gav oss
ett öppet seende. Många lantbrukare som tar över en gård efter flera generationer fastnar i mönster och vågar inte testa nya grejer. Vi hade ingenting som höll oss tillbaka, säger Julia.
Till sin fördel hade de också gedigna kunskaper inom projektledning och ett enormt driv. De läste allt de kom över om odling och permakultur och i takt med det öppnades nya världar upp.
Julia och Carl började med att återställa gammal hagmark,
restaurera den gamla dammen för att ge plats åt vattenlevande djur
och berika den näringsfattigt jorden. De tre stora fält som omger
gården hade odlats konventionellt under många år, med bekämpningsmedel och konstgödsel, vilket gjorde att jorden var ”död, som en leröken”, som Carl beskriver det. Nu växer det vall på åkrarna – bland annat klöver, gräs, kummin och cikoria – vilket både förbättrar jorden och ger mat åt gårdens djur. Kvittot på att de lyckats blev att de för två år sedan fick sin första högkvalitativa skörd av havre på sex ton per hektar, vilket är i nivå med konventionell odling.
– Det måste ha varit för att vi jobbat så mycket med att förbättra
jorden, så det var ju väldigt roligt, säger Carl och tillägger att de nu
kommer att leverera Krav-certifi erad spannmål till Saltå Kvarn årligen.
På gården finns ett tjugotal får av den svenska lantrasen Åsenfår
och ett dussin Hedemorahöns som går runt och sprätter. Att skaffa djur var från början inget självklart val. Innan flytten till gården åkte Julia och Carl med sin då nyfödda Leopold för att volontärarbeta på en ekogård på Nya Zeeland. De ville ”prova på” det liv som komma skulle. Men livet på den stora fårfarmen blev en smärre chock för de ovana stadsborna.
– Det var såna mängder av får och allting var nytt för oss. Vi fick vara med och sortera lammen ifrån sina mammor när de skulle gå på slakt och jag kände att gud – ska man behöva göra såhär när
man har djur då vill jag inte vara med om det! Sen insåg vi ändå att vi kan inte ta hand om ett sånt här ställe utan att ha djur. Vi måste till exempel ha får som hjälper oss att beta på hagarna, säger Julia.
– I höstas var vi för första gången tvungna att slakta tre baggar.
Det kändes väldigt jobbigt. Men ska man ändå äta kött så är det här
i alla fall det bästa sättet att göra det på. Vi vet att de haft det bra
och vad de har ätit.
De har även haft grisar som hjälpt till som ”traktorer” för att
bereda trädgårdslandet. Carl skiner upp vid minnet av de bökande
grisarna:
– Det är ett råd! Tar man över nåt som är väldigt igenväxt så är
två grisar helt fantastiskt. När grisarna gjort sitt jobb såldes de.
Med tiden har Julia och Carl allt mer känt att de vill dela med sig
av platsen. De började hyra ut den röda lilla stugan på gården till
turister och ta emot volontärer genom organisationen WWOOF.
En av dem, Sina från Tyskland, som lämpligt nog var utbildad inom
ekologisk odling, stannade kvar och fick anställning på gården med
ansvar för odlingarna.
Tankar på att göra något med den drygt hundra år gamla röda
ladan tog så småningom fart, berättar Julia:
– Vi såg potentialen i den. Ladan är hjärtat på gården och förr
i tiden var det den centrala mötespunkten på gården. Nu vill vi
återigen göra den till det.
När Kloka hem besöker gården är renoveringen av ladan i full gång. Den ska förvandlas till ett grönt inspirationscenter för retreat- och konferensverksamhet. I en första etapp byggs hotellrum, studios och bastu med utsikt över sjön. Det ska stå klart redan till sommaren.
Ladan designas av White Arkitekter och renoveras helt och
hållet med ekovänliga material. Gästerna kommer att kunna praktisera yoga, få massagebehandlingar, rida på hästar eller ge sig ut på kanotfärd på sjön. Målgruppen är allt från företag till ekoturister.
– Vi tror att i den tid vi lever så snurrar det väldigt fort för många. Att då komma ut i en miljö som är ett rikt ekosystem, där det är tyst och lugnt och vacker natur, tror vi är väldigt hjälpsamt – både för en ledningsgrupp som vill fatta bra beslut och för den som vill komma hit på ett yogaretreat eller som ekoturist. Vi vill skapa en nära koppling till naturen, säger Carl.
I en andra etapp ska fler hotellrum och en restaurang med tillhörande växthus byggas.
– Vi vill skapa en inspirerande restaurang där de ekologiska råvarorna från våra odlingar kan användas direkt i köket. Kocken kommer i princip kunna öppna dörren och gå ut och plocka färska tomater från växthuset, säger Julia.
Ingen ska tro att det är ett blygsamt projekt som paret Lindeborgs dragit igång. På gården testas den allra senaste tekniken vad gäller bland annat avlopp och uppvärmningssystem. Just nu installeras en toppmodern biokolanläggning som ska göra gården koldioxidnegativ. Den är beställd från Tyskland och endast en handfull anläggningar av den typen byggs om året än så länge.
– Det som gör det här så spännande är att det är just ett lantbruk.
För även ekologiska lantbruk, inklusive vårt eget, har ju en
negativ totaleff ekt på miljön. Men att på sikt vrida om det till nåt
som på sikt har en positiv totaleffekt – minde koldioxid i atmosfären, mindre fosfor och kväve i sjön – det vore fantastiskt, säger Carl.
Julia hoppas att de ska kunna inspirera andra gårdar att våga
testa nya tekniker och utmana gamla tankesätt.
– Grundanledningen till varför vi gör det här är att vi vill göra
skillnad. Vi vill lämna eft er oss något bättre och kunna se våra barn i ögonen och säga att vi gjorde allt vi kunde.
