– Någonstans måste man dra gränsen för vad som kan räknas som lokalt producerat, och det var där vi drog vår gräns, maximalt fem mil bort från där vi arbetar, säger Erik.
Kategoriseringen möbelföretag känns dock något trång. Visserligen består deras produktion – hittills handlar det om bord och pallar – av mestadels trä och skinn, men trä måste oljas, skinn måste garvas, möbeldelar måste limmas ihop och den färdiga produkten målas.

– Vi gör det mesta själva. Nu odlar vi vårt eget lin och framställer linolja av det. Men vi arbetar med att ta fram ett eget papper, vårt egna lim och av vejde ska vi få fram indigoblå färg att måla med, säger Martin, vars visitkort förresten är tryckt med färg gjord av rödbeta.

– I dag sätter vi ihop möblerna med hjälp av en teknik som heter tensegrity, där olika dragkrafter håller ihop delarna, lägger Erik till.
Och så håller de på, rabblar upp allt möjligt som går att hitta, odla, framställa, utvinna och använda inom de där 7 850 kvadratkilometrarna. Ännu en råvara de experimenterar med är mycel, svamparnas ”rötter”, eller snarare nätverk av trådlika hyfer, tunna celltrådar som tar upp näring och bidrar till svampens reproduktionsförmåga.

– Vi är inte säkra på exakt vad vi ska skapa med det men om man bygger gjutformar och sen blandar mycel och organiskt material kan mycelet växa och binda ihop materialet till ett objekt, säger Hannes.

Trots att Lith Lith Lundin föddes 2012 och att startsträckan varit lång har de redan hunnit exponera sina produkter i Milano, New York och Los Angeles. På plats är det deras formgivning och deras 5 mils koncept de sätter i första rummet, men de tar naturligtvis tillfället i akt att informera om de bakomliggande materialprocesserna.
– Jag har inte hört om någon som gör som vi, som uteslutande använder sig av lokala råvaror, säger Erik. Många av våra arbetsmetoder bygger i grunden på traditionell kunskap, den lokala som ofta är på utdöende, och så moderniserar vi den.
Erik, Martin och Hannes återkommer ett par gånger till att allt de använder är förnyelsebart, men upphöjd till filosofi är deras idé kanske ännu mer miljövänlig än de är medvetna om. Det cirkulära och lokalfokuset står i skarp kontrast till det ekonomiska tänkandet som rått de senaste två hundra åren, sedan globaliseringens födelse då teorin om komparativa fördelar utvecklades.
Om Island var bäst på att fiska och gjorde det billigast var det ju meningslöst av Storbritannien att ge sig på samma sak. I gengäld kunde Storbritannien erbjuda bomull tagen direkt från kolonierna. Och så bytte Island och Storbritannien fisk och bomull med varandra. Och så har det fortsatt. Lokala industrier, helhetstänkande och självhushållning har fått stå tillbaka för billigast möjliga produktion.

Å andra sidan är prissättningen som den är när det gäller närproducerat. Smakar det så kostar det. Vilket inte nödvändigtvis betyder att det är dyrt.
– Det beror på hur man ser det. Det är klart att det är mycket pengar, men det finns så många indirekta miljövinster inbakade i det vi gör. Och vi kan nog inte göra det så mycket billigare. På vår hemsida har vi förresten en spårfunktion där köparen kan se exakt varifrån varje del av möbeln kommer ifrån, säger Hannes.
Den som av deras priser att döma tror att marginalerna är höga bör tänka om.
– I uppstartsfasen har familjegården och dess tillgångar varit av storbetydelse. Hade vi bott i Stockholm hade det nog aldrig gått. Och ja, tack vare att Torsåker släcker ner verksamheten runt klockan åtta. Efter det finns inget att göra förutom att skapa, säger Martin. l