– Det här är rena lyxen! Känn, det är tjugofem grader inomhus
i vintern och ingen fryser! Och utan att vi värmer upp något.
Sandra Girbés är entusiastisk över lägenheten med tre rum och
kök.
Den ligger på sjätte våningen i det alldeles nybyggda massiva
trähuset som utifrån ser ut som något annat.
Kanske mer som en industri än ett boende för 30 familjer?
– Vi gör klart allt själva. Det har tagit fem år av kamp för att
komma hit. Först för att få tag på mark och övertyga staden att få
resurserna och tillslut att orka genomföra bygget med proffs och
arkitekter och ständiga diskussioner.

– Vi kan idag inte klaga på något här. Vi har ju varit med och
bestämt allt tillsammans! Sandra skrattar. Ja, det har varit ett tungt arbete men nu ser de resultatet börja bli klart.
Fortfarande bygger man nedervåningen med alla gemensamhetsrum, kök, tvätt, samlingslokal, lekplats och myshörnor. Och i varje lägenhet finns något som ska målas eller snickras.Men man har ett boende. Och det är hög standard, med spännande ekoalternativ som vi aldrig skulle fundera på i Sverige. växthus fast på 6 våningar. Väggar och tak går att öppna för att
minska värme och särskilda ställningar med solskydd finns. På
taket ska en grön terras snart bli klar.

Det är normalt kalla i hus i Barcelona. Isolering och uppvärmning
är dålig. Men här har man inte behövt elda på grund av att
man har rejäl isolering och rejäla fönster utan en massa drag.
Och så har man betong på golven.

– Det var en del byggnormer som gjorde att vi fick välja det,
säger arkitekten Pol Massoni. Han arbetar i en lokal arkitektfirma
Lacol, som också den är ett kooperativ.

– Vi räknade ut att man kan lagra mycket kyla och värme i de
här golven. Trä har inte samma förmåga. Jag tror inte vi behöver
vare sig kyla eller värma det här huset med tillförd energi. Vi har
faktiskt ingen luftkonditionering i huset. Men du får återkomma i
sommar och se om vi har rätt! Pol bor själv i en av lägenheterna. Alla består av två, tre eller fyra
moduler. Kostnaden för de största blir runt 6 200 kr i månaden.
– Byggkostnaden blev 25 miljoner, säger Pol. Och sen kanske 5
miljoner till all byråkrati, tillstånd, bygglovsritningar osv osv.
– Finansieringen har vi skapat med crowdfunding, berättar
Sandra. Alla medlemmar – vi är totalt 60 stycken – har bidragit,
men vi har också lånat från vänner och från ett finansieringskooperativ som heter Coop 57.
Om man räknar om detta till svenska bostadsrätter betyder det
att varje lägenhet kostat i snitt 1 miljon kronor. Det är mycket
billigt. Men så har man lärt sig bygga tillsammans. Och sprider – Jag tycker att eftersom vi lyckats med detta så är det vår
politiska uppgift att också berätta och hjälpa fler. Därför har vi
ständiga besök och möten där vi försöker berätta för andra hur vi
gjort som kooperativ, säger Sandra.
Och just som hon säger det öppnas gårdsdörren och en ny
grupp kommer in i första våningen. Genast börjar frågorna hagla.
På markplan ligger ett slags kyllager, huset har kall luft under
sig som behåller kylan genom murade väggar och mörker. En kyla
man sen kan sprida runt.

Energimässigt har man räknat med att huset behöver 15 kWh per
kvadratmeter och år. Men hittills har inget använts, det har varit noll. Så varför har just detta kooperativ lyckats? Det är det första
huset byggt på detta sätt och ägt på detta sätt i Barcelona.

– Vi förstod att vi inte fick misslyckas, säger Sandra. Vi hade
ju andras pengar till låns och det betyder ju att vi helt enkelt inte
kunde få ge upp när vi väl startat. Och nu efteråt är det härligt att
se hur bra det gått.
– Visst har några medlemmar lämnat under processen. det är trots
allt fem år vi arbetat. Men av det har vi lärt, och försöker berätta för
andra, att det nog är bra att försöka minska på takten ibland. Kooperativ
kan bli intensivt, vi måste ju leva och inte bara kämpa hela tiden.
Visst är La Borda bygget ett politiskt projekt. men det är inte
ett kulturellt elitprojekt utan de som gjort det är de som faktiskt
bott och levt i området. La borda området är mycket arbetarklass
och det finns inte en turist i sikte.
– Det viktiga är att kooperativet inte kan privatiseras och
förstöras, säger Sandra. Vi äger inte lägenheterna, det ägs gemensamt.
Och vi betalar inte oss själva för arbetet, bara de tekniska
specialisterna.
– Vill man bo såhär, i varsin lägenhet men med gemensamma
möjligheter så är det klart att man har en gemensam syn på det här
säger Sandra. Man vill leva på ett annat sätt. Annars är ju människor
i lägenheter väldigt isolerade från varann. Men vi är ju inte lika
politiskt, vi är en blandning av unga, gamla och barnfamiljer.
På baksidan av La borda kooperativet finns en stor tomt som
idag är tom.
– Det ska bli en publik park. Men du ser husen på andra sidan.
de nybyggda. Där finns ägare som inte vill ha publik park för då
kommer det mycket folk som spelar basket och pratar och träffas.
Men om man inte vill se människor leva tillsammans, så är det ju
väldigt sorgligt.

Bortanför den tomma tomten ligger gamla tegelbyggnader där
industrier funnits. Nu är det lokala hantverkare och småföretag
där. Sandra bor med Gael som också jobbar nere i tegelhusen.
– Jag är snickare, så vi har ett kooperativ där vi jobbar för
andra i tre dagar men två dagar i veckan kan boende runtomkring
komma dit och vi hjälper dem göra saker.
– Så du springer runt och ropar ”nej, inte så…” när folk gör fel
med maskinerna?
– Jo, hahah, men lika oft a är de väldigt duktiga och får möjlighet
att göra egna saker istället för att köpa.
Att göra en stad som Barcelona till en stad för alla, att minska
utsläpp och sociala orättvisor är ett gigantiskt projekt. Men det
har ju varit lika gigantiskt att bygga det dåliga systemet.
– Hållbarhet är viktigt, säger Sandra, men jag tycker inte det
är det viktigaste för att det här ska kunna skapas. Utan vi måste få
tillbaka att bostäder är en rättighet. Det är något alla människor
ska ha rätt till, inte bara de som har resurserna.
– Och då kan man börja med att skapa det tillsammans. För
mig är crowdfunding något vi måste lära oss och sprida överallt.
Det är politik.
– Sen blir det praktik också. Vi förhandlade och lyckades få
ett undantag från reglerna för parkeringsplatser. Annars hade vi
tvingats ha 30 bilplatser här och det vill vi ju inte. Du behöver
sällan bil i Barcelona.
– Visst sa en del att ”ni är galna”. Men nu säger det inte riktigt
samma sak, nu har vi en plats att bo och leva och det dyker upp
fl er och fl er initiativ med samma idé.
Kanske det är så, när politik och bostadsföretag inte agerar
måste de som vill bo göra det själva.
Det är ett bevis på politikens misslyckande.
Men också ett bevis på människors gemensamma kraft .

FAKTA: LA BORDA
Byggt i betonggrund med massiva träelement
som bärande stommar.
Lägenheterna ligger runt en inglasad innergård.
Totalt fi nns 30 lägenheter, ett våningsplan
med gemensamma utrymmen och så några
gästlägenheter för besökare.
Huset står på ett 75 årigt arrende.
Instagram. La Borda Cooperativa.
www.laborda.coop