På gården finns en trädgård med platser att sitta och umgås. Här blomstrar odlingslotter, fruktträd och bärbuskar under sommarhalvåret. Men nu ligger molnen regntunga över husen och vit snö täcker gården.
Eva Bovin slår upp ytterdörren till ett av de charmiga och asymmetriska husen, byggda i homogent trä. Hon och de andra hyresgästerna bjuder in Kloka Hem på kaffe.
– Det ekologiska tänkandet har funnits med oss i hela våra vuxna liv. Ända sedan 1970-talet har vi varit väldigt medvetna om att inte skapa en tillvaro som är resursslösande, säger hon.
Arkitekten bakom bygget heter Tony Björklund. Han har drömt om ett ekologiskt och kollektivt boende ända sedan sin ungdoms dagar. Först nu, när han är 73 år, har det blivit verklighet.
Det hela började 2004 då Tony Björklund köpte upp ett halvt kvarter med gamla trähus, som stått obebodda sedan 1800-talet i centrala Hudiksvall. Han renoverade de gamla husen och ville också bygga till nya för att få det till ett flerfamiljsboende.
– Det var väldigt spännande. Jag tänkte mig redan då att det skulle kunna bli en bostadsrättsförening, berättar han.
Fler kom snabbt med i projektet. Ett tiotal personer, de flesta pensionärer, med rötterna i gröna vågen-rörelsen som efter många år på landet börjat drömma om ett bekvämt liv i gemenskap inne i staden. Här behövde de inte bli bilberoende utan kunde nå det mesta till fots.
Men byggprojektet har kantats av motgångar. Det dröjde åtta år tills spaden äntligen kunde sättas i marken. Först ville inte byggnadsnämnden ge bygglov – de krävde bland annat att det skulle finnas sex parkeringsplatser på gården. Sedan överklagade grannarna, som var oroade över att få sin utsikt förstörd.
– Det var perioder där vi trodde att vi skulle behöva ge upp. Vi firade varje gång vi fick rätt mot överklagan men så veckan därpå så överklagades det igen, berättar Eva Bovin.
Totalt åtta överklaganden i byggnadsnämnden och andra instanser gjorde att processen blev fördröjd med tre och ett halvt år.
– Jag hade inte tänkt mig att hålla på med det här bygget efter att ha fyllt 70 år utan vid den åldern hade jag tänkt vara färdig. Men så blev det ju inte, säger Tony Björklund.
Fördelen var att den utdragna tiden bidrog till att svetsa samman vännerna. De har haft gott om tid på sig att rita om och tillsammans diskutera igenom in i minsta detalj hur de vill ha det.
Sedan bygglovet till sist beviljades för två år sedan har arbetet gått fort. I höstas kunde de förväntansfulla hyresgästerna äntligen flytta in.
Kvarteret Kopparslagaren sägs vara Sveriges första ekologiska flerfamiljshus i stadsmiljö. Sju enskilda lägenheter har byggts i en första etapp och tre till är på väg. Lägenheterna är små, har högt i tak och slipade betonggolv alternativt golv i massivträ. Därtill finns det gott om gemensamma utrymmen. Det ambitiösa byggprojektet har minst sagt hållit pensionärerna igång.
– Man måste vara gymnastisk när man ska bygga hus. Förra året klättrade vi på byggningsställningar runt hela det här huset, spikade fasaden och målade den. Vi fick stor respekt av förbipasserande och våra grannar, säger Eva Bovin och skrattar.
Nu gäller det för vännerna att få huset helt färdigställt, innan de blir för gamla och trötta för att orka klättra runt på hustak.
– När man blir uppåt 80 år så orkar man inte ta itu med sådant här. Det gäller att bestämma sig i förväg för vad man vill och faktiskt ta hand om sin egen ålderdom. Att sitta ensam och isolerad i en lägenhet känns inte så lockande för oss, säger Eva Bovin.
Den sociala samvaron är en viktig del i projektet. Här finns alltid någon att umgås med och vill man dra sig undan på rummet en dag går det lika bra. Att ha folk omkring sig innebär också en trygghet, påpekar Eva Bovin.
– Vi skulle gärna ha ett mer åldersblandat boende. Vi ser ju att om alla är i samma ålder så försvinner vi så småningom. Dessutom tycker vi det är roligt med barn på gården, säger hon.
Under hela arbetets gång har miljövännerna fått kämpa mot en konservativ byggbransch, som mer än en gång höjt på ögonbrynen åt de boendes förslag på ekologiska lösningar.
– Det har varit chockerande att se att byggbranschen är så konventionell. Vi har fått ifrågasätta saker hela tiden – som materialet på väggarna. Man har satt dit cement när vi inte ser på, för det är det man brukar ha det. Då får man kämpa emot. Nej, vi vill ha lera. Nej, vi vill inte ha tätskikt på toaletterna. Men det är inte alltid man hinner med att stoppa dem, säger Eva Bovin.
Bygget har kostat totalt 10,5 miljoner kronor. Dyrt kan tyckas, men det tycker inte medlemmarna i bostadsrättsföreningen. Priset per kvadratmeter ligger på 29 000 kronor. Men räknar man in de gemensamma ytorna hamnar det på 21 000 kronor.
– Hade vi byggt enligt konventionella metoder så hade det blivit dyrare, det har både banken och byggledare vittnat om, säger Tony Björklund.
Driftskostnaderna hålls nere genom extra mycket isolering och utnyttjande av passiv solenergi. Dessutom beräknar kollektivet sälja 8000 kilowattimmar solenergi om året ut på nätet. Det gör att månadskostnaderna kan hållas nere.
Många har inspirerats av det moderna kollektivboendet, berättar Eva Bovin.
– Vi möter många människor i omkring 50-årsåldern som säger ”det där skulle vi också vilja göra”. Då säger jag gör det nu, för det tar tio år.
