Den globala trenden är unison. Världens städer växer och sedan 2008 bor det fler människor i städer än på glesbygd. Sverige är inget undantag, vilket gör att bostadssituationen är akut och i ett skriande behov av nybyggen.
Ola Andersson är grundare av Andersson Arfwedson arkitekter, tidigare stadsplanerare och har gett ut boken Vykort från Utopia, maktens Stockholm och medborgarnas stad. Enligt honom är det främst två aspekter som gör att boende i staden hållbart. Först och främst innebär att vi kan resa tillsammans och därmed minska bilens dominans som färdmedel.
– Vill man hålla nere bilberoendet och öka det kollektiva resandet kan vi inte bo glest. Kollektivtrafik fungerar aldrig enbart på folks goda vilja, den måste kunna konkurrera med bilen, säger han.
Till exempel behöver 10 000 människor bo inom gångavstånd för att en tunnelbanestation ska vara ekonomiskt rimlig att bygga och driva, förklarar Ola Andersson. Staden kräver alltså en viss densitet för att minska bilanvändandet. En annan anledning till byggandet bör ske tätt ur ett ekologiskt perspektiv är att det innebär att mindre orörd mark kommer att exploateras.
– Ju tätare man bygger desto mindre mark går det åt, och ur det perspektivet är en tät stad bättre för miljön, säger Ola Andersson.
Nya stadsdelar
De senaste decennierna är det precis vad som har hänt i Sveriges storstäder. Istället för att som tidigare bygga nya stadsdelar utanför centrala stadskärnan har nya de etablerats centralt. Hornsberg och Liljeholmskajen i Stockholm, Lindhagen i Göteborg och Västra hamnen i Malmö är några av nytillskotten. De nya stadsdelarna har i huvudsak etablerats på redan urbaniserad mark, där gammal industriverksamhet tidigare hållit till. Därmed har områdena byggts utan att använda orörd mark, samt där det redan finns tillgång till kollektivtrafik och övrig infrastruktur.
Tillsammans med fyra andra myndigheter driver Boverket, statlig myndighet för samhällsplanering, byggande och boende, regeringsuppdraget Plattform för hållbar stadsutveckling.
– I dag står bostadsfrågan högt upp på den politiska agendan. Vi behöver bygga lika mycket som under miljonprogrammet. Vi har behov av att bygga snabbt, men också långsiktigt hållbart, så att vi inte gör om samma misstag som vi gjorde för 40 år sedan, säger Patrik Faming, nationell samordnare för Plattform för hållbar stadsutveckling.
Enligt honom är det viktigt för det nya stadsbyggandet – den täta, multifunktionella och gröna staden – att vi slutar se bilen som ”norm”. När miljonprogrammet planerades byggdes i många fall förorterna långt från stadskärnans servicefunktioner. Utbygganden av externa köpcentrum och utslagningen av närservice i många stadsdelar har sedan dess förvärrat bilberoendet.
– Vi har använt bilen till att lösa dåliga fysisk planering och för att få ihop vardagspusslet. Det håller inte i längden om vi ska leva upp till miljömålen och en hållbar stadsutveckling. Bilarna tar mycket plats i staden, mark som kan användas mycket bättre, till exempelvis att bygga till bostäder och parker.
Men även idag ser vi en kraftfull utbyggnad av infrastrukturen för bilismen i exempelvis Stockholm, på vilket sätt är det förenligt med en hållbar stad?
– Det är sant, politiken är inte trogen hållbarhetsvisionen och flera olika intressen står emot varandra. Och det är fortfarande relativt billigt att åka bil gentemot vad det kostar att åka kollektivt, vilket är ett problem. Vägen till den hållbara staden är lång, men jag upplever i vart fall att vi rör oss i rätt riktning, säger Patrik Faming.
Han talar om stadsplanering som en slags konflikthantering där olika intressen, både allmänna och enskilda, vägs mot varandra. Ombyggnaden av Slussen har varit en infekterad fråga sedan många år och i Göteborg är det så kallade evenemangstråket kraftigt ifrågasatt. Flertal gånger använder människor miljöargument när de kritiserar ombyggnaderna och utbyggnaden av våra städer. Ett exempel på det är en konflikt som pågått i stockholmsstadsdelen Gröndal under ett par år. Staden ska bygga en grundskola i ett skogsområde nära sjön Trekanten och Trekantsparken för att lösa underskottet av skolplatser. Gröndals intresseförening har kraftfullt motsatt sig planerna och sedan flera år drivit kampanjen Rädda Trekantsparken. Enligt föreningen har naturen runt Trekanten ett starkt skyddsvärde ur såväl ett Gröndals- som Stockholmsperspektiv, samt även ett behov av bevaring då det där finns flera ekar som behöver fällas vid ett skolbygge.
– Det är sant att om vi bygger skolan kommer vi aldrig få tillbaka dessa ekar, men samtidigt behöver vi se till barnens och övriga stadens intressen. Om skolan ska byggas på annan plats får barn och föräldrar längre väg att ta sig till skolan, vilket är en nackdel ur ett miljömässigt och mänskligt perspektiv, säger Patrik Faming.
Kritiska till förändring
Ola Andersson menar att invånare ofta använder miljöargument när de är kritiska till förändring, men att det i själva verket handlar om att de inte vill ha nya grannar. Enligt honom finns det inte heller en självklar ekologisk fördel med att ha gröna ytor i staden.
– Parkernas värde ligger i snarare i rekreation än i ekologi. För jordens framtid spelar det egentligen ingen roll om den gröna marken ligger i tätområden eller utanför städerna. Men däremot är parkerna så klart bra ur ett socialt perspektiv.
Enligt Boverket har dock gröna ytor betydelse även för miljön. Enligt Patrik Faming bör dessa ytor ses som mångfunktionella och inte bara som grön ”ganityr”.
– Gröna ytor bidrar till ett bättre lokalklimat, reduktion av kväve i luften, samt ger ökad biologiskt mångfald i staden, säger han.
