Sent i september.

 För några veckor sedan åkte Thomas och Signe till vad vi trodde var en runsten vid Grisslinge, inte långt från oss. Signes klass hade gått igenom runalfabetet och alla barn fick med sig ett eget runalfabet hem. Vi tänkte försöka oss på att översätta texten på stenen själva om det gick men som bekant var det ingen runsten, vilket gjorde Signe väldigt besviken.

Thomas och Signe pratade då om att nån gång försöka hitta Värmdös enda (riktiga) runsten. Så i tisdags kväll efter maten gav de sig iväg. Stenen var lite svår att hitta då den är placerad en bit ut i skogen och enda sättet att nå den är via små krokiga skogsvägar. Helt plötsligt så stod den bara där, precis bredvid vägen. De försökte tillsammans tyda runorna på stenen men var till slut tvungna att fuska och läsa texten på skylten bredvid. När de åkte hemåt hade det redan blivit mörkt och dimslöjorna låg tunga över ängarna.