Första helgen i oktober kommer Uffe med motorsåg för att fälla några träd. Det är vår trädgårdsarkitekt Christel (gardenary.se) som hjälpt oss att se vilka träd som behöver tas ned för att de som står kvar ska må bra.
Signe fick på sin namngivning 2011 ett äppelträd av sin gudfar, av sorten Signe Tillisch såklart. Det trädet tog vi med från radhusträdgården när vi flyttade hit och det har stått på ett ställe här där det inte trivs särskilt bra. Det och vinbärsbusken som Thomas fick i 40-årspresent ska flyttas till sina permanenta platser på tomten så snart vi räknat ut hur vi ska ha det på den platsen.
Vi har knappt träffat Uffe sedan i februari och håller ordentligt avstånd när vi ses. Tyvärr är Thomas hängig och kan bara hjälpa till med uppmuntrande rop från takterrassen. Efter en stunds arbete ligger alla träden fällda.
Helgen efter är Thomas åter på benen, efter en vecka i sjukkarantän. Han kontrollmäter avståndet från huset till betongklacken igen och ser att det fattas en liten bit för att bron ska få plats. Så det blir till att fortsätta ta bort berg med borrhammaren. Själva arbetet med att ta bort berg är enkelt men arbetsställningen på det branta berget är krävande och tröttande. Nu ska bara höjden kontrollmätas.
Helgen efter det kommer Uffe igen, också denna gång med motorsågen. Nu tar vi hand om träden som fälldes tidigare. Dessa kapas upp i mindre bitar för att senare kunna klyvas med yxa. Vi hämtar även några stenar som en granne längre upp på vägen vill bli av med. De blir utmärkta att använda som stöd för jordmassorna i slänten.
Den gamla stubben efter björken vi fällde innan inflyttningen i byggboden får nu bli huggkubbe.
Efter en liten stund har vi fått ihop en början till ett vedlager. Vi ska snart bygga ihop ett bättre upplag så att veden ligger torrt och skyddat.
Sami är med oss i allt och älskar att vara med när vi är ute på tomten. Han älskar också att varje dag åka med Thomas i lastbilen, här håller han koll när Thomas jobbar utanför lastbilen.
På kvällspromenaderna njuter vi av tystnaden och stillheten ute.
Sista helgen i oktober är det allhelgonaafton. Vi brukar alltid åka iväg till några kyrkogårdar för att tända ljus på gravar och i minneslundar, för de vänner och släktingar som inte längre finns kvar i livet. I år håller vi oss hemma pga pandemin, de uppstramade riktlinjerna kommer bara någon dag före. Vi tänder ljus ute på takterrassen istället, kyrkogårdarna kan vi besöka vid ett senare tillfälle.
Björkarna fäller sina löv och eken ligger inte långt efter. Oktober är nu slut och november brukar passera fort. Linda har ofta mycket på jobbet då, kvällarna ägnas åt mys och tända ljus och dessutom fyller Fabian år. Hörs snart igen!
