Nu är det de sista dagarna i augusti. Linda är sjukskriven några dagar men börjar sedan arbeta så smått för axeln har blivit mycket bättre av operationen. Barnen är i skolan / förskolan på dagarna och Thomas jobbar för att sedan komma hem och jobba på bygget.
I början av veckan monterar Thomas stolpar och skär bort plåt. Plasmaskäraren gör det smidigt att skära bort mycket plåt på en gång. Det är mycket jobb som behöver göras för att montera en enda stolpe och det tar några timmar totalt. Det jobbigaste är att stå på arbetsplattformen och med vinkelkapen slipa rent balkarna upptill. På tisdag kväll är i alla fall 4 av 5 stolpar monterade.
På onsdagen ska den sista boendecontainern lyftas på plats och Thomas förbereder på tisdagen allt som behövs inför lyftet. Elkablarna till byggströmmen måste flyttas och alla punkter som containern ska svetsas fast på slipas rent. Vi flyttar även undan utemöblerna från vår tillfälliga uteplats för där de har stått ska vår lilla förrådscontainer nu stå. Det är på samma plats som husvagnen tidigare stod, och innan dess det lilla fritidshuset som fanns på tomten när vi köpte den. Vi passar på att lyfta upp förrådscontainern till sin plats när mobilkranen ändå är här.
Som sista åtgärd på tisdagen tar Thomas en bild på hur huset ser ut. I morgon kommer vi ha hela övervåningen på plats. Efter det är det bara en 20-fotare kvar som vi planerar att lyfta upp i oktober. Vi vill ha så mycket som möjligt klart på den innan lyft för den hamnar väldigt högt upp och det kommer att bli svårt att måla, montera fönster etc.
På onsdagen åker Thomas hem efter lunch för att göra klart det sista förberedelserna inför lyftet. På vägen hem börjar han känna sig hängig och febrig men det är för sent att styra om allt som vi har bokat så Thomas tar alvedon och hoppas att det inte blir värre. Tyvärr blir det det.
Lagom till att mobilkranen är uppställd kommer Loffes med containern och det är dags för Thomas att göra det han avskyr; att klättra upp på containern och fästa lyftkättingarna. Att göra det med feber i kroppen är ännu värre, Thomas biter ihop och går sakta och försiktigt på containertaket. Varje steg kräver full koncentration och till slut kan han klättra ner och pusta ut.
De sätter igång direkt med lyftet och på nolltid står containern nästan där den ska. Men bara nästan. De får tråckla och krångla flera gånger för att få den på sin exakta plats. Våra distansbitar som vi har för att få rätt avstånd till containern bredvid lossnar vid flera tillfällen och det är bara att klättra upp på stege och fästa dom igen. Efter flera försök så är vi äntligen nöjda med placeringen och Ari från Smidesbyggarna kan börja svetsa fast containern på alla fästpunkter. Även den sista stolpen baktill monteras.
Under tiden sitter Thomas och pustar ut och dricker vatten. Febern stiger och Thomas svettas både av den och av allt klättrande på stegen på hög höjd. Thomas sitter still och vilar så länge han kan innan han kommer på att vi måste ta upp en öppning in ifrån den nya containern för att komma upp på taket. Thomas vill inte klättra över sju meter på en stege för att lossa kättingarna till mobilkranen utan det känns tryggare att klättra bara tre meter upp inifrån containern. Dessutom har Thomas svetsat fast fästen för stegen sedan tidigare, så att den kan inte lossna eller glida iväg under klättringen.
Halva den här containern ska bli vår takterass. All plåt ska tas bort men alla balkar ska sparas.
Den inre halvan är en del av vårt sovrum och bakom det är en del av 15-åringens sovrum.
Och nerifrån sjön är det en ny siluett som syns. Nu har vi full bredd på övervåningen.
Från baksidan ser man nu tydligt hur mycket mindre undervåningen är och hur huset ”kragar in” mot berget. Vår arkitekt Måns Tham har verkligen utnyttjat den svårbyggda tomten på ett fiffigt sätt.
Efter lyftet blir inget mer gjort på bygget den här veckan. Thomas får influensa och sover mest ett par dagar. Även 11-åringen är sjuk och vi försöker hålla oss så långt ifrån varandra som vi kan i vår lilla byggbod och det är ju lättare sagt än gjort. Än så länge har iallafall Linda och de andra två barnen klarat sig.
Vi har som vi tidigare skrev nu bott i vår lilla byggbod i över ett år. Det funkar och går fortfarande faktiskt bättre än man kan tro, fast vi börjar längta efter att få flytta in i huset och få lite större ytor. Särskilt vintern gör det svårare med klädförvaring, det finns liksom inte riktigt plats för alla tjocka tröjor, overaller och vinterskor.
Så här såg det ut i boden för exakt ett år sedan. Vi har allt vi behöver, toalett, dusch, varmvattenberedare som räcker för 5 personer, tvättmaskin och torktumlare samt kyl med frys.
Sovrummet rymmer förutom våra sängar och en loftsäng även förvaring av kläder och böcker. När vi flyttade in hade vi dessutom 2 stycken hamsterburar (nu är de begravda uppe i skogen på tomten) och i julas hade vi en liten julgran. Nu är det svårt att förstå hur vi fick plats med allt detta.
