Förr var det vanligt med obehandlade trähus av gran eller furu. Framför allt när man byggde timrade hus. I modernare hus hade man oftast en träpanel som fasadmaterial och för att den skulle få en lång livslängd var det viktigt att man använde sig av virke av god kvalitet, till exempel med stor del tätvuxen kärnved på furan. Idag är gran vanligt förekommande som fasadpanel. Ofta målade man fasaden med Falu rödfärg, som förutom koppar innehåller järnockra, kiselsyra och zink, som skyddade fasadpanelen. Men både koppar och zink är metaller som man av miljöhänsyn inte vill sprida i naturen.

För miljön och klimatets skull bör vi äta mindre kött och för hälsans skull bör vi dessutom särskilt dra ner på rött kött och charkprodukter, enligt de senaste kostråden.

Alltfler väljer därför att byta ut köttet mot andra proteinrika produkter. Och närmast till hands ligger för många sådant som liknar de köttprodukter som de avstår från. Produkter som i stor utsträckning ser ut, tillagas och äts på samma vis.

Hur ser det ut nu?

Att inte slänga något. Är det möjligt? Hur ska det gå till? Hur måste vi tänka och göra om målet är att vi inte ska slänga något? Och vad menar vi med att inte slänga något? Och är det ens möjligt då vi fördubblat vår avfallsmängd de senaste 40 åren? Och varför skulle vi inte slänga något?